robodan

Jag måste bara göra ett kort inlägg om idrottsgalan, för i tider av dåliga sportårskrönikor, värdelösa krönikor i sportspegeln och fotbollsgalor som nästan får en att kasta upp var det underbart att se idrottsgalan på SVT igår. Det var rolig underhållning, artister av klass (även om man förstås gärna hade sluppit Charlotte Perelli &:co) och för en gång skull höll jag med om de flesta priserna. Det var underbart att se Anja få stå där och ta emot stående ovationer. Hon har presterat så enormt så länge och var verkligen värd det. Tack vare priserna årets prestation och årets nykomling kunde också Kajsa Bergqvist och Emma Green få sina priser som de var värda. Naturligtvis är Annika Sörenstam alltid värd pris, men hon har ju ändå ett Jerringpris och ett pris som årets idrottskvinna, samt två som världens bästa idrottskvinna att ha glänsande på hyllan.

Roligast var ändå att Tony Rickardsson äntligen fick pris. Jag har nästan alltid hållt på någon annan än honom, mycket beroende på att hans sport är relativt liten och att jag inte är särskilt intresserad av motorsport. Men nu var det ändå dags efter många års väntan. Det hela kryddades genialt av Robert Gustafsson. Humorn var av sällan skådad klass detta år. Allra roligast hade jag åt sport-dvd:n där de ändrat på alla svenska idrottsmisslyckande, samt en del andra svenska fadäser.

På det stora hela var det ett bra flyt och fin variation. Endast ett fåtal tal blev lite långa. Programledarna var också stabila.