Real life motion picture

Jag älskar verkligen film. Åtskilliga filmer genom åren har gett mig upplevelser och tankar att bära med sig. Jag är ju lite galen och har därför lagt ut delar av min ständigt föränderliga 500-lista här på bloggen. Jag påminner om Rob Gordon i High Fidelity på så sätt att jag gärna gör listor av allt. Även om film är otroligt svårt att bedöma och sätta betyg på (ungefär lika svårt som att betygsätta sina elever), så älskar jag att göra det. Och kan man sätta betyg på bästa kram eller godaste must, så är ju inte film mycket konstigare:-) 

Jag beaktar det mesta när jag ser en film. Själva historien och eventuella budskap är oftast det allra viktigaste tätt följt av skådespelarnas insatser, men ibland kan ljussättning, musik, klippning eller en genialt rolig scen också ställa en film i ett annat ljus. Därför finns alla kategorier film med på min lista även om de starka dramafilmerna (t.ex. Gökboet) tenderar att ligga högre upp. Jag älskar när man exprimenterar med själva filmmediet (som i the Others där man vänder på det mesta i skräck/thrillergenren) och en lurig och/eller konstnärlig film är ibland ett mästerverk (Magnolia och Big Fish är bra nära). Samtidigt kan den enklaste film också vara mästerlig på sitt sätt (Diktatorn). Bäst tycker jag fortafarande musikal/dogma/tragedin Dancer in the dark är.

Den senaste i raden av höjdarrullar är trollkarlsfilmen Prestige. Den är verkligen magisk. Filmen är full av riktiga kanonskådisar och har en mycket smart story fylld av vändningar. Se den, och fundera sedan på om ni verkligen fattade. Den har ett mycket intressant slut, som jag diskuterat en del på
filmtipset.  (leta upp Robodan för att finna alla mina betyg på alla filmer jag någonsin sett)



I måndags var det gullbaggegala och den var stundtals rolig och intressant. Cecilia Frode var iaf riktigt rolig och jag tycker det var underbart att svensk barnfilm kammade hem storkovan. Tyvärr ligger jag rejält efter när det gäller svensk film och hade inte ens sett hälften den här gången, men förortsungar ska jag definitivt se nu. Annars kändes det som ett ovanligt skralt svenskt filmår. 

Film kan ju vara otroligt dålig också, såg tredje vågen på TV för någon dag sedan och det var verkligen pinsamt. Jag tycker om svensk film och då särskilt en del av vår humor, men också andra riktigt bra filmer har producerats här. Ändå tycker man minst varannan svensk film är ett bottennapp. Jag tror inte vi har fler dåliga filmer än någon annan, men man märker nog tydligare bl.a. skådespelarnas brister på sitt eget språk.

Jag måste erkänna att Oscarsgalan för mig känns betydligt intressantare och det är ju inte så konstigt eftersom den blivit lite av hela världens gala. Grymt kul att höjdarrullen Efter Bryllupet är nominerad! Har ni inte sett den heller så se den!!!

Ikväll ska vi ha filmkväll med ett gäng och då ska vi se Crash, denna geniala flerstoryfilm blir mitt sista tips för den här gången. Filmen handlar om fördomar och krockar på ett lysande sätt. Ibland krashar vår världsbild!

Jag älskar film!

Händels Messiah!

Här sitter jag ganska snuvig, med huvudvärk och trötthet i hela kroppen. Jag har just tittat lite på let's dance och sett Patrik Ekwall (han är säkert fin innerst inne) gå vidare, ACO sköt bort sig, snön har inte kommit, jag har fortfarande problem med tänderna....men allt jag kan tänka är Hallelujah! Hallelujah!

Anledningen till detta är att jag nu, efter år av svett, ångest och tårar, äntligen har blivit av med ryggsäcken full av stenar som hängt på min skuldra. Det vill säga, c-uppsatsen i historia som legat som en smolk i min bägare i över ett år. Den är nu godkänd och det är över!!! Tjohoooo!

Detta överskuggar det mesta just nu, men jag måste ändå nämna Brynäs fantastiska och osannolika segerrad på 7 matcher (med tre nollor av Kristan) samt att de faktiskt leder elitserien, något de inte gjort sedan 2001. Ja, jag vet att HV 71 har en match mindre spelad, men de slog ändå dem och är typ bäst i Sverige just nu.

Slutligen några kommentarer kring idrottsgalan. Att Kallur vann var lite av en skräll och Tre Kronor fick därmed varken bragdguldet eller Jerringpriset det år de vann både VM och OS (med de bästa). Det känns lite hårt. Kallur är en tjej som ger intryck av att vara väldigt trevlig och hennes prestation var grym, men jag tror tyvärr att hon drog de sista rösterna från tre kronor för att hon är så söt. En av galans höjdpunkter (förutom det att någon på TV-sporten har grymt bra musiksmak och kör Coldplay, Sigur Rós och Mew för jämnan) var som vanligt Sportspegelns eget pris. Dessa pris går ofta till speciella personligheter. Extra kul var det när tränaren för Grunden BOIS (en fotbollsklubb för utvecklingsstörda) vann. Det var kul även i år när den sköna Wolfgang Pichler grät och lyfte Magdalena. Humorinslagen satt bra och musikunderhållningen var helt OK. Kvällens absoluta höjdare var förstås Lifewest!

Hallelujah!

Ont skall med ont fördrivas

Jag har just dragit ut två visdomständer. Jag drog ut en i överkäken precis före jul och det gick toksmidigt, så nu tänkte jag nog att detta skulle gå fina fisken, men icke sa Nikodemus!!! Bara det att jag fick ta fem sprutor i munnen var riktigt olidligt och sedan gjorde det ändå riktigt ont genom bedövningen när hon krossade och vred om minut efter minut innan uslingen i nederkäken gav med sig. Den i överkäken gick väl hyfsat smidigt den här gången också. Men det värsta var ändå eftermälet; när bedövningen släppte. Jag hade en erskalerande smärta, trots massor av alvedon, som ledde till i feberyra, halsont och sömnbrist. Men nu när det hela börjar avta känns det ändå toppen att slippa de där tänderna en gång för alla!!!

Det här med att fördriva ont med ont är annars ingen lysande idé. Jag är inget fan av dödsstraffet och tycker det är riktigt sjukt att man nu kan se Saddam Husseins hängning på nätet. Visst var han en avskyvärd diktator, men vad vinner man på att släcka ännu ett människoliv? Att USA satt honom på presidentposten och bidragit till hans död (dömd av irakierna tillslut) gör inte saken bättre, men visst kan man ändå förstå ibland. Så sent som idag träffade jag en elev vars morbror mördats av Saddam. Ja livet är ibland fyllt av ondska.

Vintern är en annan stooor besvikelse. Det är absurt att se hur det i början av Januari kan visa 10+ på termometern. Även om förstås växthuseffekten inte kan generera 15 grader från en vinter till en annan, så tycker man att en sådan här vinter borde få företag och andra att börja tänka på refrängen (så att säga). Vi kan inte fortsätta förstöra vår natur så här. Vi i väst bär det största ansvaret!!! Vi får f.ö. tacka killar som Fuglesang för att vi kan veta så pass mycket om växthuseffekten (detta är en liten känga till de som hävdar att alla miljarder som satsas på rymdforskning är slöseri med pengar. Oh nej krigsindustri, fallskärmar och Rivaldos lön. Där har ni slöseriet!)

Sportårskrönikan var den sämsta jag sett någonsin även om Kjell Kjellman är lite rolig ibland (Jörgen Mörbäck också, men det är ju sjukt vilken stor plats han fick för att inte tala om ballett för hockeylag).

Anja Pärson verkar vara i bra form. Jag hoppas inte Pops &:co knäcker henne. Slalom är en chansgren. Klart man vurpar ibland. 

Tour the Ski var faktiskt ganska kul.

Bäckström var bra i JVM, hela laget var bra. De saknade bara det där lilla sista. Tycker de borde fått ett brons.

För övrigt anser jag att Tre Kronor borde få Jerringpriset!