robodan

Titta här vad stina upptäckte på nätet.

Riktigt skrämmande resultat blev det. "oj, oj, oj. Du är lite för mogen för din ålder" stod det. Testet vill mena att jag borde vara 38 år (eller 36,5 beroende på hur jag svarar på första frågan som har två ganska likvärdiga alternativ för mig). Min fru blev 29 år, vilket är mer ok. :-)

Ska bli spännande att höra hur ni ligger till!

"...life's supposed to be lived out loud..."

Jag har kastat mig in i ännu ett nytt fantastiskt kapitel av mitt liv. Ett av de mest fantastiska, underbara och häpnadsväckande stegen hittills. Jag har lovat att dela resten av mitt liv med någon jag älskar mer än något annat på jorden. Det är magiskt!

---

Livet är inte enkelt. Livet är inte en dans på rosor (om det nu skulle vara så härligt. Det låter ganska smärtsamt, särskilt om man skulle vara barfota). Det har aldrig känts så tydligt att livet verkligen går upp och ner. Strax innan jag fick uppleva en sjukt rolig (och stundtals smärtsam) svensexa möttes jag av ett besked om sjukdom, som vände upp och ner på världen. Livet är inte bara fyllt av glädje och fest, men en sak är säker; det är fantastiskt! Och det är i stunder då man inser livets bräcklighet som man inser att det verkligen ska tas till vara.

"...Lyckan kommer lyckan går. Du förbliver Fader vår." (OBS! ej från new legs :-) om någon missade det)

En sak som jag funderat på länge är hur jag avskyr när man ser på saker i svart och vitt. (ej att förväxla med svartvitt som kan vara helsnyggt) I Sydafrika byggde man ett helt lands system på tanken att det fanns svarta och vita människor. De vita var finare och viktigare än de svarta, som behandlades hänsynslöst. När man bestämmer sig för att det finns svart och vitt i världen kan det få fruktansvärda konsekvenser.

Jag har under en längre period haft problem med kyrkan. Mycket av problemet har legat i kyrkans ofta naiva hållning och enorma "svart och vitt-tänkande". Något som jag länge själv var en del av. En hel del av mitt motstånd mot kyrkan har nu avtagit i.o.m. att jag insett att jag själv behandlat hela kyrkan med ett eget svartvitt tänk. Klart är dock att kyrkan genom historien tänkt för mycket i svart och vitt och att det fortfarande finns mycket, mycket att förbättra. Kyrkan ska vara en plats där alla känner sig välkomna. Man ska känna sig mer trygg, älskad och outpekad i kyrkan än i övriga världen. Man ska inte känna sig kärnkt, utpekad, nedtryckt och värdelös. Ibland tycker jag verkligen att kyrkan åstadkommer det senare, men ibland är den ett utmärt exempel på det förra.Kyrkan består av människor och vi människor är inte i närheten av att vara perfekta, därför kommer den aldrig bli helt perfekt, men vi kan närma oss. Kyrkan har en svår paradox att jobba med. Samtidigt som man sitter inne med sanningen (Jesus är ju vägen, sanningen och livet), får man aldrig bli en rörelse baserad på "vi har rätt och ni har fel", vilket den tyvärr alltsom oftast varit genom historien och det har lett till häxbränningar, landsförvisningar, krig, kvinnoförtryck, homoförföljelser, framgångsteologi (den som är syndfri är frisk och rik), korruption och maktmissbruk. Dessa fenomen är typiska biverkningar när man är rädd att förlora sin makt; sitt grepp om människorna. Man glömmer bort att det ju faktiskt är Gud som regerar och att budskapet om hans son ju håller utan problem utan att man ska behöva bygga upp egna regler, system och maktkorruptioner. Det man upptäcker när man börjar ifrågasätta och liksom får en tonårsrevolt inom kyrkan är hur mycket av allt man tagit för självklart som inte alls är det.

"..they wrote it down right for me..."

Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om hur kyrkan ofta blundat för källkritik och historiska rön som visar en massa spännande samband mellan olika religioner. När man har användning för vetenskapen använder man den friskt (för att bevisa att bibliska platser funnits på riktigt osv), hela grejen med att hålla på att försöka bevisa kristendomen och att göra vetenskap av den tycker jag är urfånigt. Det handlar om tro och dess budskap och sanningar står pall för vilken kritisk gransning och vetenskaplig genomgång som helst. Därför är det kanske ännu mer irriterande hur vetenskapen förkastas när den inte passar våra syften (jag säger våra här för jag är ju själv en del av det).

Jag talar inte om skapelseteorier här. Det är ett intressant ämne som skulle kunna få ett eget inlägg, men det har tyvärr aldrig riktigt blivit ett brinnande ämne för mig. Mycket för att jag inte kan se det som en svart och vit trosfråga. Darwins och andra vetenskapsmäns teorier är just teorier om än välgrundade och oavsett vad man tycker om dem så utesluter de alls inte någon skapare. Sedan har även jag svårt att förlika mig på tanken att jag skulle ha kommit via aporna, men det är som sagt en annan historia.

Nej jag talar snarare om hur man förkastar fynd, teorier och andra religiösa texter på ett mycket ovetenskapligt sätt (gärna genom att säga att de vetenskapliga metoder man tidigare prisat inte alls är tillförlitliga) för att de talar emot sådant man byggt upp en massa traditioner kring. Jag hänvisar här till ett gammalt inlägg och stycke 6 för mina tankar om hur man istället skulle kunna se på andra religioner och fynd. Jag tror att det finns spår av Gud i alla religioner och jag tror att vi har mycket att lära av de andra. Sedan tror jag trots allt att Jesus är det ultimata svaret om man vill få ihop dem alla. Ett av Jesus egna uttalanden är för övrigt grymt intressant i sammanhanget:

"Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde." (vad kan han mena med det?) Joh 10:16

Jag tror att det är grymt bra för en som mig med en kyrkotonårsrevolt. Vi som är uppväxta inom kyrkan har fått en hel del traditioner förmedlade som inte alls behöver ha någon substans i förhållande till vår tro. (Jag vill här påpeka att jag haft helt underbara föräldrar och på så sätt fått den bästa uppväxt man kan tänka sig. Det är snarare hela miljön, kyrkan, kompisar, föräldrar och inte minst jag själv som skapat en massa självklarheter som inte alls behöver vara det). Det finns inga tydliga svar på många frågor som man har fått veta har tydliga svar. Det kan gälla aborter, homosexualitet, alkohol, skilsmässor och mycket annat. Frågor som jag har helt andra åsikter (synnerligen mer liberala om någon undrar) om nu än när jag gick i nian. Frågorna har för den skull inte blivit lättare, men det har blivit väldigt tydligt för mig att de inte är...just det svarta och vita.

För mig kom den stora vändningen som fick mig att se på livet med mindre naiva ögon när en nära vän drabbades av stor tragedi på gymnasiet. Jag kunde inte längre hävda vissa saker, som jag länge hade hävdat. Jag hade fått ny respekt för livet, men det gjorde inte att jag tappade tron på Gud eller fastnade i något evigt teodicéproblemsträsk, nej kärlekens budskap blir bara än klarare för mig...tror jag. :-)

---

Efter denna parentes om livet så återgår jag till det underbara bröllopet. Vissa dagar känns det faktiskt som att man kan tänka i svart och vitt (och rött). För inte kan det väl finnas något underbarare än kärleken i sin tydligaste form. Att gifta sig är helt sjukt fantastiskt och så är det bara.

Vårt bröllop var, om man får säga det själv, en succé. Vigseln i kyrkan var underbar. Lampshade bjöd på sjukt bra musik i snygga nya arrangemang. Far höll ett otroligt bra vigseltal. Gud var där och framförallt så stod hon där; min ängel och vi gav varandra de största löften man kan ge någon människa.

Festen var sedan det roligaste jag någonsin varit med om. Jag fick ont i käkarna för att jag log så mycket. Vilka fantastiska föräldrar vi har, vilka underbara vänner vi har och vilka grymma syskon.

Värdarna hade gjort mer än man någonsin kunnat önska sig och temat: Sagan om Vigselringen var genialt. (så kom det något gott ut av att jag tappade den där ringen tillslut). Den inledande filmen (med Zian från Lilla Aktuellt), häftena i form av en DVD med bara sidan 47, de 47 töntiga sångerna, oscarsstatyetterna osv osv var helt otroligt.

Tack alla! Jag älskar er!

---

Och så lite bilder från London.  Höjdpunkten (förutom umgänget med fru Löfgren då) för mig var helt klart "Tower of London". Att få känna historiens vingslag på det sättet är helt otroligt och vår guide var suverän. Humor, inlevelse och kunskap!  Vi gjorde en hel del annat också bl.a. såg vi musikalen "We will rock you" som var jätterolig, hade bra musik, men en ganska medioker handling.