Kristen musik
Begreppet "kristen musik" är ett av de mest märkliga begrepp som jag vet. Musik kan väl bara vara musik eller? Tydligen är det i Sverige viktigt att göra en uppdelning mellan den musik som spelas av "vanligt folk" (satanister, new age:are, rasister o.s.v. räknas in här) och de som sjunger om Gud. Mycket beror väl på att många känner sig provocerade av musik som verkligen uppmanar folk till att ändra på sina liv och börja tro på Jesus o.s.v. en annan anledning är nog att det finns så mycket simpel popmusik och snabbproducerade (och inte särskilt nyskapande) skivor på den "kristna"¨scenen. Men det gäller ju även den tidiga punken, för att inte tala om alla fame factory- och idolutgivningar. Oavsett hur bra eller dålig musik man spelar så spelar man väl rock om man spelar rock?
Texten är en del av musiken och det påverkar i många fall vad man tycker om en artist. Jag har dock alltid valt musiken i första hand. Sedan kan man ju också mer eller mindre uppskatta poetiska texter och ärliga funderingar om livets svårigheter jämfört med raka (och enligt vissa naiva) budskap. Men det handlar ju mer om smak och i så fall kan man ju ha hur många indelningar som helst: punkmusik med lätt politiska texter, amerikansk hip-hop utan sexsyftningar i texterna (en väldigt liten kategori), brittpop med texter om kärlek till 16-åriga tjejer o.s.v.
Märkligt nog finns det ju artister som faktiskt sjunger om Gud och sin tro utan att hamna i facket "kristen" musik. I USA finns det en uppsjö (Mary Mary, P.O.D., Creed o.s.v. Särkert varannan artist talar om att de tror på Gud någon gång därborta), men de förekommer även i Sverige (Blindside t.ex.). U2 är ett band med mycket ärliga och spännande texter och visst får de kritik för att vara för politiska eller religiösa ibland, men de hamnar aldrig i något fack. De är ett bra pop-band!
Många "kristna" artister klagar över det faktum att det är så svårt att komma ut i världen och spela och bli större, då det finns så mycket fördomar mot "kristen" musik. Det vore ju synd om det var så och i undantagsfall kan det väl stämma, då det naturligtvis finns riktigt bra musik även på den kristna scenen. Men hela grejen är ju att det finns en "kristen" musiscen och den är till stor del skapad och upprätthållen av dem (oss) själva.
Som kristen och musiker får man ofta höra: "Du spelar väl i ett kristet band?" Det är inte alls lika ofta man hör någon tala om kristna bilreparartörer, kristna cyklister eller kristna professorer. För alla dem så är det ok att ha en personlig tro utan att de måste profilera sig som kristna i sitt yrke och använda yrket bara för att berätta det glada budskapet. Inte ens en konstnär får särskilt ofta höra att han eller hon borde måla Jesus som uppstår från graven istället för en vacker blomsteräng. Men är man musiker så verkar kraven vara helt andra.
Nu är det ju förstås så att det ligger i själva musikyrkets konstnärliga grund att förmedla något budskap och det är inte lika tydligt för en cyklist. Om man ser budskapet som musikkonstens kärna så är det kanske inte så konstigt att det finns musik som kallas kristen.
Jag är av den uppfattningen att alla har fått en gåva av Gud, en gåva som man inte ska kasta bort (sin talent) utan använda, men det finns många sätt att använda den på. En snickare, som är jätteduktig, måste inte göra skyltar som det står "Jesus älskar dig" på hela tiden utan kan lika gärna bygga trappräcken och i sig själv vara en kristen förebild och medmänniska bland sina arbetskollegor. Dessutom är jag inte säker på att de där Jesusskyltarna alltid är bästa vägen för att nå nya själar. Ett nära samtal med en vän om de djupa frågorna efter många år av förtroende kan också bära rik frukt. Många människor blir bara provocerade och skrämda av direkta budskap och uppmaningar och vår uppgift kan ju knappast vara att pressa in tro hos folk. Den typen av mission har redan skett i alltför stor utsträckning.
Vi har som sagt fått olika gåvor och också olika uppgifter tror jag. Det finns säkerligen band som fått i uppgift att ge tydliga vittnesbörd från scenen och turnéra runt i kyrkliga sammanhang för att inspirera ungdomar. Men jag tror också det finns band som fått i uppgift att spela på rökiga rockklubbar bland "vanligt" folk. Det handlar inte om att gömma sin tro (det vore ju fånigt). Det handlar om att göra den musik man tycker om och står för på ett ärligt sätt och med texter man tycker är vackra. Man måste ju kunna göra låtar om skogen och ändå kunna vara kristen eller? Om man är musiker i ett populärt pop-band rör man sig i kretsar som många andra kristna kanske aldrig når. Jag tror det är oerhört viktigt med en kristen medmänniska där och det kan lika gärna var den musikerns uppgift som att han eller hon ska predika med sina texter.
Jag tror att Gud har gett oss gåvan att kunna spela musik och precis som med allt annat så kan man bruka eller missbruka den gåvan, men det finns inte rock och kristen rock. Det finns bara rock. När man bestämmer sig för att det finns kristen musik så hamnar man tyvärr bara i den grop som vi kristna så ofta faller i; dömandets djupa brunn. Vem är kristen? Vad är kriterierna? Är de tillräckligt kristna för att komma och spela? Kan de verkligen vara kristna när de säger så där? Jag tror bara det leder till att vi mister kontakten med världen och skapar en bubbla där vi inte når någon. Att göra otroligt vacker och poetisk musik tycker jag mycket väl kan vara en hyllning till Gud utan att man säger något från scen och jag tror att vissa människor berörs mer av en mystisk text med ett budskap man själv får lyfta fram om man vill.
Slutligen vill jag bara säga att jag gillar massor med band som säger att de spelar "kristen" musik och jag tycker det är fantastiskt härligt med raka budskap ibland, men kanske kan det ibland hindra oss mer än det utvecklar oss. Jag tror att vi behöver artister som är tydliga med sin tro, men jag tror inte vi behöver begreppet "kristen" musik. All musik borde lovsjunga Gud.
Texten är en del av musiken och det påverkar i många fall vad man tycker om en artist. Jag har dock alltid valt musiken i första hand. Sedan kan man ju också mer eller mindre uppskatta poetiska texter och ärliga funderingar om livets svårigheter jämfört med raka (och enligt vissa naiva) budskap. Men det handlar ju mer om smak och i så fall kan man ju ha hur många indelningar som helst: punkmusik med lätt politiska texter, amerikansk hip-hop utan sexsyftningar i texterna (en väldigt liten kategori), brittpop med texter om kärlek till 16-åriga tjejer o.s.v.
Märkligt nog finns det ju artister som faktiskt sjunger om Gud och sin tro utan att hamna i facket "kristen" musik. I USA finns det en uppsjö (Mary Mary, P.O.D., Creed o.s.v. Särkert varannan artist talar om att de tror på Gud någon gång därborta), men de förekommer även i Sverige (Blindside t.ex.). U2 är ett band med mycket ärliga och spännande texter och visst får de kritik för att vara för politiska eller religiösa ibland, men de hamnar aldrig i något fack. De är ett bra pop-band!
Många "kristna" artister klagar över det faktum att det är så svårt att komma ut i världen och spela och bli större, då det finns så mycket fördomar mot "kristen" musik. Det vore ju synd om det var så och i undantagsfall kan det väl stämma, då det naturligtvis finns riktigt bra musik även på den kristna scenen. Men hela grejen är ju att det finns en "kristen" musiscen och den är till stor del skapad och upprätthållen av dem (oss) själva.
Som kristen och musiker får man ofta höra: "Du spelar väl i ett kristet band?" Det är inte alls lika ofta man hör någon tala om kristna bilreparartörer, kristna cyklister eller kristna professorer. För alla dem så är det ok att ha en personlig tro utan att de måste profilera sig som kristna i sitt yrke och använda yrket bara för att berätta det glada budskapet. Inte ens en konstnär får särskilt ofta höra att han eller hon borde måla Jesus som uppstår från graven istället för en vacker blomsteräng. Men är man musiker så verkar kraven vara helt andra.
Nu är det ju förstås så att det ligger i själva musikyrkets konstnärliga grund att förmedla något budskap och det är inte lika tydligt för en cyklist. Om man ser budskapet som musikkonstens kärna så är det kanske inte så konstigt att det finns musik som kallas kristen.
Jag är av den uppfattningen att alla har fått en gåva av Gud, en gåva som man inte ska kasta bort (sin talent) utan använda, men det finns många sätt att använda den på. En snickare, som är jätteduktig, måste inte göra skyltar som det står "Jesus älskar dig" på hela tiden utan kan lika gärna bygga trappräcken och i sig själv vara en kristen förebild och medmänniska bland sina arbetskollegor. Dessutom är jag inte säker på att de där Jesusskyltarna alltid är bästa vägen för att nå nya själar. Ett nära samtal med en vän om de djupa frågorna efter många år av förtroende kan också bära rik frukt. Många människor blir bara provocerade och skrämda av direkta budskap och uppmaningar och vår uppgift kan ju knappast vara att pressa in tro hos folk. Den typen av mission har redan skett i alltför stor utsträckning.
Vi har som sagt fått olika gåvor och också olika uppgifter tror jag. Det finns säkerligen band som fått i uppgift att ge tydliga vittnesbörd från scenen och turnéra runt i kyrkliga sammanhang för att inspirera ungdomar. Men jag tror också det finns band som fått i uppgift att spela på rökiga rockklubbar bland "vanligt" folk. Det handlar inte om att gömma sin tro (det vore ju fånigt). Det handlar om att göra den musik man tycker om och står för på ett ärligt sätt och med texter man tycker är vackra. Man måste ju kunna göra låtar om skogen och ändå kunna vara kristen eller? Om man är musiker i ett populärt pop-band rör man sig i kretsar som många andra kristna kanske aldrig når. Jag tror det är oerhört viktigt med en kristen medmänniska där och det kan lika gärna var den musikerns uppgift som att han eller hon ska predika med sina texter.
Jag tror att Gud har gett oss gåvan att kunna spela musik och precis som med allt annat så kan man bruka eller missbruka den gåvan, men det finns inte rock och kristen rock. Det finns bara rock. När man bestämmer sig för att det finns kristen musik så hamnar man tyvärr bara i den grop som vi kristna så ofta faller i; dömandets djupa brunn. Vem är kristen? Vad är kriterierna? Är de tillräckligt kristna för att komma och spela? Kan de verkligen vara kristna när de säger så där? Jag tror bara det leder till att vi mister kontakten med världen och skapar en bubbla där vi inte når någon. Att göra otroligt vacker och poetisk musik tycker jag mycket väl kan vara en hyllning till Gud utan att man säger något från scen och jag tror att vissa människor berörs mer av en mystisk text med ett budskap man själv får lyfta fram om man vill.
Slutligen vill jag bara säga att jag gillar massor med band som säger att de spelar "kristen" musik och jag tycker det är fantastiskt härligt med raka budskap ibland, men kanske kan det ibland hindra oss mer än det utvecklar oss. Jag tror att vi behöver artister som är tydliga med sin tro, men jag tror inte vi behöver begreppet "kristen" musik. All musik borde lovsjunga Gud.
Kommentarer
Postat av: Mats-Olas Fanclub
Bra skrivet, jag håller med om det mesta!
Postat av: markus
Påminner starkt slutsatserna i min B-uppsats i musikvetenskap:-). Håller med om väldigt mycket och känner tyvärr igen mig på allt för många punkter...
Trackback