Registreringskyltar och film

Hejsan alla mina uppskattningsvis 5-6 trogna läsare på bloggen:-)

Nu sitter jag här med en avdomnad mun eftersom jag just opererat bort en visdomstand. Jag trodde de skulle ta tre, men de tog bara en den här gången.

Mitt senaste nöje är annars att kolla in registeringsskyltar. Alltså jag kollar inte in hur snygga de är eller om det typ står MAT eller 666 på dem:-) Jag kör helt enkelt
platespottingStina körde tydligen samma sak för några år sedan, men tröttnade vid 063. Nu har hon satt igång igen och har nyligen sett 065. Själv har jag på tre veckor fått en bra start och nästa skylt jag ska se är 009. Jag såg två 010 idag på parkeringen vid tandläkaren och vi har 012 och 013 på parkeingen här utanför, så jag ska nog kunna rusa framåt när jag väl sett 009:an!


Annars ser vi mycket film nu. Vi gick med i lovefilm.se gratis i två veckor och vi kommer nog gå med fullt ut någon gång nästa år. Det är grymt schysst att alltid kunna hyra vad man vill, nytt och gammalt, och detta riktigt billigt. Kruxet är förstås att det kostar även om man inte hyr, men jag tror nog det ska vara värt det. Vi har sett En långvarig förlovning, Hotel Rwanda och Magnolia de senaste dagarna och ikväll blir det Breaking the waves.

En långvarig förlovning var verkligen riktigt bra. En sorts deckarhistoria, fast samtidgt ett starkt drama med romantiska inslag, i samma stil som Amelie fast det utspelar sig precis efter första världskriget. Starkt och bra.

Hotel Rwanda har jag sett tidigare och den är verkligen otroligt bra. Och det är även en oerhört viktig film. Hur världen kunde se på och skita i ett folkmord är fruktansvärt. Jag har skrivit lite om det innan. En detalj jag missat där är att det i stort sett var belgarna som skapade de olika folkgrupperna. Det saknas så mycket historia (brist på dokument bl.a.) i Afrika så man har dålig koll på de olika folkgrupperna. Men belgarna körde på i den rasbiologiska anda som då fanns och mätte näsor och pannor för att kunna dela upp folken. De sa att tusierna var långa och vackra medan hutuerna var fulare. Tusierna behandlades bättre och hutuerna blev förtryckta. När belgarna sedan lämnade landet gav de hutuerna makten och de hämnades förstås år av förtryck genom att trycka ner tutsierna (som ju generellt var oskyldiga). En rebellgruppering startades då bland tutsierna som skulle störta makten. Det hela slutade alltså med att hutuerna försökte utrota tutsierna. Folk som varit grannar, vänner, släkt var plötsligt fiender och det dödades kallblodigt främst med machete. Filmen är förstås hemsk. Men inte så fruktansvärt blodig. Se den!

Slutligen såg vi Magnolia, som jag också sett tidigare. Denna film är mycket konstnärlig, stark och vacker. Det är snudd på ett mästerverk, men på 3 timmar och 10 minuter är det ändå något som saknas för att den ska ta sig upp bland de ultimata mästerverken (femmor). Men se den, den är full av starka tragedier och fantastiska skådespelare och den har massor med geniala filmgrepp.

Så till fördelarna med rakat hår:

1. Man slipper sovfrilla
2. Man behöver inte torka håret
3. Det går åt extremt lite schampoo
4. Man kan svara ärligt på frågan "har du klippt dig"
5. På så sätt slipper man även dyra frisörkostnader
6. Man behöver aldrig fixa håret och köpa hårprodukter
7. Det ser snyggt ut och man blir rockig:-)

Synd att man inte är så snygg i övrigt. Jag är sällan välrakad:-)
27521-20

Plymouthbröderna

Jag är uppväxt i Smålandsstenar och där har i alla år funnits en speciell grupp människor; sekten Plymouthbröderna, eller "plymåttarna" som de heter i folkmun. Sekten påminner en del om Amish, på så sätt att de är väldigt konservativa och har problem med en hel del nymodigheter. I grunden är de kristna med väldigt konservativa värderingar. Det ligger en hel del i mycket av deras tankar, men en sluten grupp med konservativa värderingar är sällan helt hälsosamt.

Till Plymoutharnas karaktärsdrag hör att kvinnorna inte klipper håret och samtliga har huckle (eller klut som vi säger i småland). Män och pojkar är kortklippta (och nästan alltid vattenkammade) och går i långbyxor medan kvinnorna (och flickorna förstås) alltid har kjol (på idrotten i skolan har ett undantag för byxor införts).

Tydligast märks gruppen i skolan där det, förutom att plymoutheleverna sköter sig och är trevliga (jämfört med de flesta andra på skolor fulla av elever med tuffa uppväxter), inte finns några plymouthare i matsalen. De äter nämligen hemma. De ska inte äta med värdsliga (dvs oss andra). De deltar inte heller i simning då detta att visa upp sina kroppar kan leda till frestelser. Viktigast har ändå alltid varit att de inte ska delta i religionsundervisning eller sexualkunskap, som är något de vill undervisa sina barn själva om.

Förutom dessa kännetecken finns det att de inte ser på TV och helst undviker även radio och tidningar. Datorer och internet är det inte tal om. Detta för att undvika alla nedbrytande, onda budskap som figuerar ute i världen. De har helt klart en poäng i att mycket TV-tittande och tidningsläsande kan vara nedbrytande eller åtminstone servera en en hel del skräp. Men det måste också vara svårt att stänga av sig själva från världen så.

Plymoutharna är så många i Smålandsstenar att de har haft världsmöte där. Då kryllade samhället av plymouthare från Tyskland, Belgien, Spanien och USA. Det sägs att deras lokal nere vid järnvägen kan ta så mycket som 2000 gudstjänstbesökare!

Ordet sekt har numera en väldigt negativ klang. Från början var det bara ett begrepp för vilken liten kristen (det är alltså alldeles fel att kalla t.ex. hare krishna för en sekt) utbrytargrupp som helst. Missionskyrkan, Pingstkyrkan, EFS osv har alla räknats som sekter en gång i tiden, men numera ser man sekt mer som en väldigt sluten grupp som är skadlig. Det finns baksidor även med Plymoutbröderna (iaf för en som tänker som jag). Eftersom de bara gifter sig inom gruppen och bör undvika inavel så gifter de bort flickorna utomlands. Det är generellt föräldrarna som utser partner och man gifter sig tidigt (15-18 år typ). När giftermålet ägt rum måste flickan bo två år därborta utan att träffa sin familj, för att kunna rota sig ordentligt och lära sig att inte längta hem. Det jobbigaste är förstås att man inte kan hoppa av. 

Alla plymouthare får en gång i livet chansen att säga ja eller nej till sin tro. Säger de ja så blir de kvar livet ut. Säger de nej mister de all kontakt med nära och kära för alltid! Sedan kan man förstås bryta sig ur själv. Vi har ett antal avhoppare i samhället som ex. blivit förälskade i någon utanför sällskapet. Dessa mister all kontakt med barn, syskon o.s.v. Det är den sidan av plymoutharna som är svår att förstå.


På senare tid har en konflikt blossat upp i Smålandsstenar.  Trots att det inte ens är olagligt att inte ha kollektivavtal har facket försökt tvinga två företag ägda av plymouthare att skriva på sådana. Detta trots att de anställda får bra löner och är nöjda (även de som inte är plymouthare). Företagen är generellt väldigt populära i bygden och många andra företagare (t.ex. Tage & Söner) har protesterat mot angreppet. Men facket har infört transportblockad och strejk, vilket innebär att företagen tillslut inte kommer att klara sig och de anställda förlora sina jobb. Bra hjälp av facket va?

Jag tycker det är märkligt att vi inte kan acceptera annorlunda människor. Så länge man inte bryter mot några lagar eller skadar andra utan i det här fallet jobbar hårt och bidrar till bygden, så finns det ju ingen anledning att diskriminera dem så här. De kommer ju aldrig skriva på något avtal, eftersom detta skulle innebära att de går i ok med dem som inte tror (2 Kor 6:14) och med deras bibelsyn är det därför omöjligt. 

Om blockaderna fortsätter kommer plymoutharna tvingas flytta från Sverige och bosätta sig i ett land som har en större respekt för religionsfriheten. Jag kommer iaf att skämmas då och faktiskt sakna dem lite:-)

Läs gärna mer. Det finns en riktigt bra beskrivning på wikipedia

Jag blir så irriterad!

Jag tänkte blogga om helt andra saker, men det får ni läsa om imorgon. Jag måste bara skriva att jag blir så arg (fast jag är ganska glad just nu) på sport ibland.

Ja, jag vet att våld och doping är vardagsmat och att pengarna styr och folk saknar klubbkänsla o.s.v. och jag älskar ju sport ändå, men ibland blir jag bara så sur på skiten. Ikväll möttes Rögle och AIK. Två lag i den näst högsta serien i Sverige, mitt i säsongen och
vad händer? Det blir brutalt slagsmål där någon klipper till Röglespelaren Gath över örat så att det forsar ut blod på isen. Trots detta blodbad så lugnar det inte ner sig utan spelare fortsätter slåss ute i spelargången och skriker att de ska döda varandra. Det är inte klokt! Hur kan "vuxna" män bete sig på det sättet? Töntigt är ordet!

Samma kväll sköts en fotbollsupporter ihjäl i Frankrike i samband med att "högerextremistiska våldsverkare" som har en falang i PSG:s fansskara gick till attack 20 mot 1 motståndarsupporter! Det är ju sjukare än sjukt. Att det ens finns sådana falanger. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Inte ens studentserierna i Linköping är helt utan knäppskallar:-) I onsdags blev jag brutalt kapad utanför spel. Bollen var tio meter därifrån. Killlen bad dock om ursäkt efteråt.

Men, som sagt, egentligen är jag på topphumör:-)

Fussball

Efter att hannie och matsola gjort sina uttalanden om fotbollsgalan, så är det nu dags för mig.

Jag tycker att galan var ovanligt bra. Musiken var bättre än väntat. Vi slapp Charlotte Perelli, sexskämt av Lena PH, Jerry Williams och andra typiska TV-gala-artister. Istället gjorde Orup en oväntat bra insats och Melody Club en mer väntat bra sådan. Dessutom var det lite kul med de gamla stofilerna från Take That. Dogges rap räknar jag bort:-) (han och tomten tillhörde galans lite mer omotiverade inslag) Precis som Matsola så tycker jag att Pia Johansson stod för galans bottennapp då hon, till synes helt humorbefriat, stod och kråmade sig bredvid en obekväm Graaf. Inslagen om Teddy Lucic var riktigt roliga och ett plus till att de visade kalsongbilderna på Håkan Mild:-)

Humorinslagen var alltså bättre än väntat, men det sorgliga är, tycker jag, att hela programmet tenderar att bli ett ironiskt humorinslag och hur ska man då kunna ta något på allvar? Är det inte meningen att det ska kännas lite högtidligt att ta emot pris? Visst, snyggt med Coldplay, men det räcker knappast! SVT:s galor kan också ha problem med balansen, men nog är det hästlängder bättre. Ett exempel är när Rami Shabaan och Caroline Jönsson typ bara får höra att de ska sjunga när de vinner pris. De borde fått prata om sina säsonger istället. Tittarna är väl ändå fotbollsintresserade? De som bara vill ha underhållning kan ju titta på ett annat program.

Programledarna skötte sig OK. Adam Kalsing är verkligen ingen favorit, men han var hyfsat nedtonad och förutom en klänning som nästan krävde hårnät (på tok för kort), så skötte sig Jessica Almenäs utmärkt. Till exempel så hade hon ett klockrent uttal när hon pratade med Take That-killarna.

Slutligen till priserna:

Fredrik Ljungberg var helt OK värdig att få guldbollen. Han var en av de bästa i VM och är viktig för landslaget, men han har inte gjort en toppsäsong i klubblaget, trots en kanoninsats i CL-finalen. Kanske skulle Linderoth fått det priset då han ju blev årets mittfältare.

Lotta Schelins pris var kul. Hon har verkligen slått igenom, dessutom var hon väldigt charmig på scen. Men nog har Umeå blivit löjligt förbisedda. De krossade ju allt motstånd i Allsvenskan och har krossat allt motstånd även i Champions Leuge. Hanna Ljungberg är landlsagets bästa målskytt (kanske även spelare) denna säsong och Marta är typ världens bästa spelare. Att de inte ens var nominerade till bästa forward är ett stort skämt!

Marcus Allbäck var helrätt! Shabaan likaså, men Caroline Jönsson (som jag aldrig tyckt är särskilt bra) var tveksamt. Den helt förbisedda Sofia Lundgren i Umeå kunde fått det priset. Petter Hansson tyckte jag var OK, han har varit bra på slutet. Marklund är en skön prick. I övrigt har jag inga åsikter förutom att Brolins mål mot Rumänien borde blivit tidernas mål (inte ens kvar bland de fem bästa) även om Henkes är ett av de allra snyggaste någonsin. Målets vikt borde också spela in tycker jag.

På tal om ingenting så tycker jag det är konstigt hur lite Linköpings oväntade cupguld uppmärksammas. Det är ändå Umeås enda förlust på hela året!

Såg a Clockwork Orange igår. Vissa stunder tyckte jag verkligen inte om den. Men konstnärligt var det ändå ett mästerverk. En film som man liksom gillar och avskyr på samma gång.

Ny musik

En bloggvän efterlyste för ett tag sedan ny musik. Och med hjälp av www.pandora.com har jag verkligen börjat hitta grymt bra musik. För den som gillar teknisk och vacker postrock rekomenderar jag verklligen Saxon Shore, Early day miners och My dad vs. Yours (roligt namn för övrigt).

I övrigt får ni inte missa de band som jag rekomenderat tidigare nämligen loney dear och teitur.

Jag avslutar med ett tips om man har problem med att fixa mittbenen:-)

27521-19

Härmed är det bevisat!

Visserligen spelar AIK hemma, men Einstein har ändå matematiskt bevisat att AIK inte vinner guld i år! Hurra!

27521-17

Tack
hannie för tipset!

Världens roligaste skämt

Tänkte på Monty Python häromdagen. Vilka genier! Men jag har alltid undrat en sak: Vilket är egentligen världens roligaste skämt? I en Monty Python-sketch skriver en komiker världens roligaste skämt och skrattar sedan ihjäl sig. Det finns en tysk översättning av skämtet, men jag förstår inte riktigt vad den betyder. Kan någon luska ut det? Här har ni en genomgång av sketchen. Här har ni själva sketchen! (med spansk text tror jag) Vid sidan finns en annan version av sketchen och den helt makalöst bra spamsketchen! Kanske är det tidernas sjukaste sketch! (Varför är vikingarna där? Och i slutet dyker ungraren från en annan underbar sketch upp) :-) I konkurrens med argumentsketchen och olika klassiska scener i filmerna, som när de funnit en häxa i Holy Grail och steningsscenen i Life of Brian.

Sök på Monty Python och hitta massor med underbar humor! Det är dagens tips!

Visste ni förretsen att den första tanken med filmen "Life of Brian" var att köra en massa blasfemiska skämt och alltså driva med kristendomen, men när de läste på (de läste de fyra evangelierna och historiska skrrifter av andra slag) så insåg de att det inte funkade att skämta om Jesus? Hela hans natur var för klok och kärleksfull. Därför gjorde de istället en film om en man som föddes samtidigt som Jesus och misstogs för att vara honom, på så sätt kunde de driva lite med de religiösa och köra sin allmänt sjuka humor istället för att driva med själva religionen. Resultatet är bl.a. en underbar steningsscen där det drivs med fariséerna på ett sjukt kul sätt.

Om det går att få tag på borde man se Monty Pythons 30 års jubileum där de berättar om allt det här och andra saker. Det sjukaste med den intervjun var att de hade med en urna som de påstod innehöll de avlidna Graham Chapman. naturligtvis välter de ut askan under intervjun och en scenarbetare råkar dammsuga upp det:-) Intervjuns höjdpunkt är ändå när John Cleese skäller ut publiken och programledarna för att de får ett komikerpris nu och inte förr när de verkligen behövde det:-)