robodan

1.  Bamse och de tre svärden (Om Luguber den gräslige, nr 2, 1984)
2.  Vargens liv (en sorglig historia, nr 4-7, 1988)
3.  Det är fult att fuska men... (den som aldrig har fuskat..., nr 12, 1989)
4.  Snöborgen (Burre får sälja cykeln..., nr 2 1990)
5.  Bamse och Kalle Svartsskalle (en igelkott som är svart på huvudet, nr 7, 1980)
6.  En riktig lucia (Om den mörkhyade lucian i tomteborgen, nr. 12, 1984)
7.  Bamse och Pigge Tagg (om den hårdtaggade Igelkotten, nr. 7, 1985)
8.  Någon måste lämna båten (Skalman offrar sig, nr. 8, 1986)
9.  Bamse och invandrarekurrarna (om svartsvansarna, nr 8, 1982)
10.Dagis på Zoo (Burre får en puss, nr 9, 1986)

1. - Everybody's different, - I'm not (Life of Brian)
2. - I can't carry it for you Mr Frodo, but I can carry you (Sagan om konungens återkomst)
3. - Han fattas mig! (Ronja Rövardotter)
4. - On the eighth day he created George (den åttonde dagen)
5. - Can I call you sometime? Is your number still 911? (Ace Ventura - pet detective)
6. - Var skar han sig? (Lejonkungen)
7. - Hallå, hallå! (Tillsammans)
8. - Kan det her vare en ven jag icke har fått genem Oslo kommune? (Elling)
9. - ...but make sure he is a muslim and that you raise him like one (Gandhi)
10. - Aids, aids, aids, aids, aids, aids, aids. aids..... aids (Team America)

En sak jag har svårt för i sportens värld är medias och fansens otroliga ensidighet (och också hur ombytliga de kan vara i denna). Det måste alltid finnas någon som är bäst och som alla ska hylla till skyarna mer än någon annan. Risken är också att dessa p.g.a. av den statusen får mer skit än andra. David Beckham är ett utmärkt exempel på en stackars idrottsman som media och fans valt att klassa som superstjärna och spottar på så fort de får chansen, ofta väldigt obefogat.

Det jag nu ska reflektera mest över är dock den ständiga jämförelsen mellan Mats Sundin och Peter Forsberg. Till och med en sådan skön och duktig sportjournalist som Peter Jidhe ville ha reda på vem av dem som var bäst i senaste hockeykväll. Jag stör mig så enormt på att Sundin alltid ska få skit för att man vill ge Foppa cred. Varför kan vi inte bara vara glada över att vi har två så fantastiska hockeystjärnor och även om de båda kanske är lite i särsklass får vi inte glömma bort andra fantastiska spelare som Henrik Zetteberg, Daniel Sedin och Daniel Alfredsson. I nattens NHL-premiär gjorde Alfie samtliga tre mål och avgjorde matchhen mot Toronto och samtidigt satte Markus Näslund två mål i sin comeback. Hade Foppa gjort om någon av deras bedrifter hade han frontat varenda förstasida. Daniel Alfredsson var inte ens omnämnd i alla tidningar idag. Foppa gjorde en bra match med två assist men att allt handlade om honom är löjligt.

Inför varje OS och VM talas det om att vi måste ha med Foppa för att vi ska kunna ta guld. Sundin nämns visserligen också, men alltid som nummer två. Detta är kanske inte så märkligt om man ser på Foppas poängsnitt och status i NHL, även om Sudden där fått spela i betydligt sämre omgivning och ändå alltid varit en superstjärna, men om man tittar på spelarnas landslagsfacit är det mycket märkligt.

Foppa har fina meriter med två VM-guld och ett OS-guld där han satte två fantastiska straffar, men Sundin har alltid spelat bra i landslaget och dessutom varit enorm på att ställa upp och åka till turneringarna (Foppa kommer oftast när han kan också). Sundin har vid ett flertal tillfällen utsetts till turneringens viktigaste spelare för sitt lag (ex. VM 2003, VM 91 och VM 98 med Foppa i laget), bästa forward, kommit med i all star team (t.ex. OS 2002, World Cup 96) och vunnit poängligan (bl.a. VM 94, VM 98, OS 2002). Foppa har i stort sett inga sådana utmärkelser och det betyder inte att han varit speciellt dålig i landslaget, utan bara inte så enorm och viktig som Mats Sundin. Mycket beror väl detta på att de internationella turneringarna spelas på stor rink och att Mats Sundins kraftfulla skridskoåkning tar ut sin rätt medan Foppa är oslagbar på de så ytorna i NHL med sina precisa passningar och sin teknik. Hade Sudden bara satt sitt friläge i VM-finalen 2003 hade jag utan skrupler kunnat utse honom till tre kronors bästa spelare genom tiderna. Han var enorm i VM 91 och vände bl.a. 2-4 till 4-4 mot Finland mot 15 sekunder innan han avgjorde finalen mot Sovjet. I VM 92 kom han igång på slutet och gjorde ett klassiskt solomål mot ryssarna (Foppa var dock snäppet bättre i denna turnering), I World Cup 1996 var han hela turneringens bästa spelare och Sverige var snubblande nära att slå ut Kanada i semifinalen. VM 98 hade inte heller slutat med guld utan att Sudden räddat oss i flera matcher och framförallt brde det uppmärksammas att han var den som höll när andra föll i fiaskoturneringarna OS 2002 och World Cup 2004. Även i Nagano var han bäste svenske forward till dess att Kent Forsberg taktikmissade och satte honom i chexkingline mot finnarna.

Peter Forsberg är kanske världens bästa spelare på liten rink och Sudden aspirerar definitivt på samma titel när den gäller den stora rinken. Vi ska vara glada att vi har två så stora spelare.

Slutligen måste jag bara påpeka att samma ensidighet i mdeia håller på att hända i fotbollen. Där vår största stjärna Zlatan hyllas som om han är den störste genom tiderna och som om vi inte klarar oss utan honom. Märkligt då han t.ex. bara gjort tre (om än fantastiska) viktiga mål i landslagströjan (två mot Ungern och ett mot Italien). En spelare som istället hyllas alldeles för lite tycker jag är Anders Svensson som gjort enormt många fantastika landskamper och stått för hur många avgörande passningar som helst.

Hej till mig själv och eventuellt någon annan som mot all förmodan skulle vilja läsa det här. Jag heter Daniel Löfgren och är lastgammal och färdig för skroten när jag fyller 26 år den 28:e december och inte längre på något sätt kan betraktas som ungdom. Jag älskar julen och dess must och tycker om min flickvän ännu mer än filmen Pearl harbour suger. Jag är musiker (spelar i ett pop/rockband som heter lampshade) och försöker också att studera lite religion och historia när jag hinner.  Jag är intresserad av det mesta, men livsfrågor, sport, film och musik är väl de största intressena. Nu har jag skapat en egen liten blogg för att ventilera mig i denna spännande värld. Jag kommer att blanda och ge i ett brett och flummigt spektra på denna sida.

Jag ska försöka ha lite underavdelningar för att det ska bli lättare att komma åt. De kategorier jag än så länge kan utlova är:

Sport - med många åsikter om media och funderingar kring vad och vem som är bäst o.s.v.

Musik - mest tips och berättelser om musikupplevelser ingen debatt här.

Film - hyllningar och sågningar

Livsfrågor - funderingar över djupsinnigheter samt debatt och tankar kring viktiga frågor

Sjuklighet - en avdelning där jag kommer att få utlopp för allt som jag tycker är så himla skoj, troligen den avdelning som blir mest välfylld

Välkommen till min nya blogg!