Bästa serierna - sådana där på papper

1.   Bamse fram till 1992 (Under Runetiden hade denna serie allt; spänning, humor, kunskap, moral)
2.   Asterix (Enkel, men rolig serie fylld av geniala historiska kopplingar)
3.   the Far Side av Gary Larson (en-rutashumorns mästare, finns hur många klassiker som helst)
4.   Kalle & Hobbe (filosofi i serieform, Kalles funderingar är briljanta)
5.   Lucky Luke (häftig när man växte upp, rolig nu)
6.   Tintin (Spännande, som deckare fast i serieform, hade varit högre om det inte varit för de tidiga verken)
7.   Jan Berglin (enormt svenskt, situationskomik när den är som bäst)
8.   Fantomen (den vandrande vålnaden slår ut hjältar som Stålmannen och Spindelmannen)
9.   Monty/Robotman (en sorglig men skön karaktär, var kanske som allra bäst precis kring namnbytet)
10. Kalle Anka av Carl Barks (de gamla goa Kalle med kloka knattar och äventyr med Joakim)

Religionskrig - en lång diskussion

Jag såg en gång en kille på TV säga till en tjej som han just fått reda på var muslim: Om det inte fanns någon religion skulle det inte finnas några krig! jag har märkt att detta uttalande inte är någon engångsföreteelse. Detta är en åsikt som många svenskar delar idag. Låt oss titta lite på det.

 
På Nordirland pågår ständigt en konflikt mellan protestanter och katoliker. Först måste jag bara understryka att denna konflikt verkligen har lugnat ner sig den senaste tiden, med färre attacker mycket tack vare att IRA bestämde sig för att lägga ner sina vapen (brände flera vepenlager).

Som i så många andra länder bredde sig folkgrupperna i Irland ut via plundring och kolonisation. Irerna tog ön i besittning på 300-talet. Denna kultur blomstrade och blev bl.a. känd för sin rika klosterkultur från 500-talet och framåt. Många av dessa kloster blev rika och världsliga och hade bl.a. egen militär. På 1100-talet blev Irland attackerade av Anglonormaderna (engelsmännen) och detta var början på en lång tid av påverkan från ön i öster. Irland var länge invanderat av britterna och levde under hårda lagar, satta för att hålla kontroll. Irland hade dock ett parlament och en stark adel som började resa sig och när Henrik VIII plundrade klostren på dess rikedomar blev den katolska adeln oroliga att förlora all form av maktställning. Upproren slogs dock tillbaka och förtrycket av den katolska minoriteten ökade. Många katoliker lämnade nu landet och skotska protestanter koloniserade istället områden i norr.Katolikerna hade i början av 1700-talet gått från att äga 90% av all jord till att äga ca: 5%. Efter hungerktastofer, pest och inbördeskrig blev Irland tillslut fritt med samma band till Storbrittanien som ex. Kanada och Australien 1921. Nordirland förblev brittiskt. De grupper som hade nära band med Storbritannien (protestanterna) tog kontrollen och terror mellan de båda sidorna (med IRA i spetsen) präglade landet fram till det fantastiska favtalet på långfredagen 1998. Efter det har bakslag skett med blodigt utfall men i stort har det alltså blivit bättre. Den stora skillnaden är nu att parlamentet måste ha representanter från båda sidor. Detta är alltså en konflikt med djupa historiska spår. Det handlar om klasskamp, maktkamp och förtryck mellan olika grupper vilket sedermera lett till ett utbrett hat där man bara vet att de andra är onda, utan att knappt veta vad konflikten handlar om. Än idag sker fruktansvärda mord på maffiavis.

En svensk som besökte Nordirland fick genast frågan: Är du katolik eller protestant. Svensken (neutrala som vi är) sa att jag är atesit, jag tror inte på Gud alls. Inte jag heller, svarade irländaren, men är du en protestantisk eller en katolsk ateist?
 
En konflikt som har ännu djupare spår och sår är Israel-Palestinakonflikten. Judarna har varit ett folk på flykt och vandring genom historien och har nästan aldrig haft ett eget land. De har under långa perioder bebott Israel, men via ett antal judeförföljelser hade de på 1800-talet spritts över hela världen. Judarna, som ofta varit duktiga affärsmän, hantverkare och vetenskapsmän har sett som provokativa och onda genom historien. På medeltiden fick de bl.a. skulden för digerdöden, men värst förföljdes de under Hitlers ledning då de ansågs vara grunden till alla problem i världen och gjorde bäst i att försvinna från jordens yta (anklagades också för Jesu död trots att Jesus och hans lärljungar själva var judar). På 1800-talet startades en rörelse av bl.a. Theoder Hertzl som kallades Sionismen. Det handlade helt enkelt om att alla judar skulle enas och få en egen nation. Israel med den politiskt och religiöst viktiga staden Jerusalem blev målet och många judar utvandrade dit. Det hela ledde naturligtvis till konflikter för lkandet hade ju bebotts av araber i generationer och de ville ju inte bara flytta på sig. Palestina var då koloniserat av Britterna och dessa hamnade i konflikt med judarna och judar och araber bråkade så mycket att Storbritannien bad FN om hjälp. Då hela västvärlden kände sig i skuld till judarna efter andra världskriget bestämde FN att Judarna skulle få 55% av landet trots att de bara utgjorde 1/3 av befolkningen. Denna onaturliga indelning av FN lade grunden till en ständigt infekterad konflikt där bosättare och invandrare slagits om ett land de båda anser sig ha rätt till. Israel har under stöd av USA och Storbritannien blivit en rik och stark militärmakt. Konflikten har liknat ett ättsamhälle där alla har en släkting eller vän som råkat ut för fienden och då hämnas man för att få en ny attack mot sig etc etc. Religiösa argument används flitigt som svepskäl för att stärka maktpositionerna och religiösa platser har blivit strategiska mål då ledarna velat elda upp sina massor. Araberna har använt sig av självmordsbombare och terrorism och Israel har svarat med att beskjuta civila med militär.


Jag ser ett mönster i de båda ovanstående konflikterna. Det är djupa sår, det handlar om hat odlat under lång tid. Framförallt handlar det om makt och rädsla.  
 
Vi människor eftersträvar makt och rikedom. Hela historien visar det. När kyrkan blev mäktig och rik på medeltiden började också förföljelserna av allt sådant som verkade hotfullt (t.ex. häxbränningar och inkvisitioner som i stort sett fick alla som vågade säga något kritiskt om kyrkan fällda för djävulsdyrkan) . Detta grundar sig också i det typiskt mänskliga att vara rädd för det okända och främmande. Andra kulturer och tänkesätt vågar man inte ta till sig och dödar det hellre. Korstågen på medeltiden handlade inte om att Gud sa till de kristna att han ville ha tillbaka sitt land. Det handlade om att de "okända och farliga" muslimerna med modern teknologi och krigskonst hade erövrat land efter land och började te sig som en farlig maktkonkurrent till de europeiska länderna. Att ta tillbaka landet från de otrogna blev ett bra svepskäl för att elda massorna och att det fanns massor med rikedomar att röva till sig var förstås soldaterna också fullt medvetna om.

Rädsla och grupptryck är en bra morot tillsammans med de religiösa svepskälen. Krig är som mobbing i stor skala. I Rwanda kände sig Tutsierna (som hade makten) hotade av Huturerna och byggde upp en rasism där de förklarades att de var finare. Kolonialmakten Belgien hjälpte till genom att införa etnicitetspass i landet. Hutuerna som utgjorde 85% tog sedan makten via en militärkupp. Båda grupperna kristnades (dvs kolonialmakterna ville "civilera" dem och de anammade kristendomen, vilket gav dem ekonomiska fördelar och stöd från väst, samtidigt som de i mångt och mycket behöll sin kultur och religion) och bl.a. Frankrike hjälpte Hutuerna att slå ner ett uppror från Tusierna. Hutuerna förde nu också propaganda mot Tutsierna med rasistiska påhopp. Presidenten hade dock planer på att skriva under ett fördrag där båda folkgrupperna skulle få rättigheter. Istället sköts hans plan ner och tidernas mest planerade och fruktansvärda folkmord ägde rum. 800 000 tutsier mördades (mestadels kallblodigt med machete). FN höll sig undan och hutuerna hade stor hjälp av de etniska passen. Folkmordets syfte var att utrota det enda hot mot makten som fanns. Människan kan under grupptryck och rädsla göra nästan vad som helst.  

För att stärka sin makt är det smart av en ledare att bygga upp en yttre fiende. Religiösa argument ger extra krydda. USA har tidigare haft kommunismen men har nu gått över till terrorismen och det stora muslimska hotet. De aggressiva presidenternas (ofta republikaner)makt ökar när det finns en yttre fiende som man måste bekämpa. Det rädda folket sluter då upp bakom presidenten. Serbiens forna president Milosevic använde en liknande metod då han som en av europas sista kommunistledare med rädsla såg hur riken föll runt om honom. Konflikten i Jugoslavien hade  många andra anledningar då folkgrupper med många gamla konflikter hade satts samman och skulle vara ett land. Vissa klarade av att leva tillsammans, men när vissa grupper växte sig starka och ville ta sig ur var plötsligt nationalismen och hatet utbrett. Milosevic förde krig mot alla länder som ville loss och folkgrupperna massakrerade varandra.

USA säger sig ofta vara demokratins förespråkare i världen och bombar länder för att få deras olja eller undanröja hot som de själva byggt upp. Betyder det att demokratin är något fel och ont som vi inte längre borde tro på? Jag tror nog de flesta är överens om att det snarare handlar om makt och pengar. Karl Marx hade en filosofi om att de lägsta klasserna i samhället skulle stå upp mot kapitalisterna och inte acceptera att de blev undertryckta. Via Lenin tolkade Stalin detta på ett sätt som fick fler människor dödade än ens Hitler lyckades åstadkomma. Vi människor tolkar lätt saker på vårt eget sätt och vänder gott till ont. Maktmissbruk, pengamissbruk, alkoholmissbruk; you name it! Vi har fått gåvor av Gud och det gäller att bruka dem rätt. Tyvärr missbrukar vi det ofta. Se bara på den jord vi fått att ta hand om. Så kallad religiös fundamentalism skulle kunna ses som ett missbruk, men jag vill ändå mena att grunden till de konflikter religiösa fundamentalister skapar inte har med något annat än makt, pengar och rädsla att göra.




Det finns inte en massa religioner i världen som förspråkar våld, krig och hat. Det finns däremot massor av människor som vill ha makt, pengar och kontroll (bl.a. över sin rädsla). Jesus sa att budet över alla bud är att vi ska älska varandra och den gyllene regeln (gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig) förekommer i flera religioner (bl.a. hinduism och kristendom). Religion blandas ofta samman med kultur och får skulden för kastsystem och hedersmord. Kyrkan har genom tiderna både legat bakom och bidragit till massor med ondska (korståg, häxbränningar, pastorer med machete eller pistol). Det vore enkelt att skylla allt detta på Gud. Men det är människan som ligger bakom allt detta.

Man kan fråga sig hur en god Gud kan tillåta att all denna ondska får förekomma. Detta brukar kallas Teodidéproblemet. Gud ville inte att vi människor skulle bli någon sorts robotar som inte hade någon egen vilja. Gud skapade oss med en fri vilja. Detta gjorde att vi kan välja både ont och gott. Jag tror också på en ond makt. Djävulen har makt och han arbetar hela tiden för att få oss på fall. Vi har i alltför stor grad valt fel och skapat en värld av ondska. Gud har den absoluta makten och vill hjälpa oss ur det här. Ibland går han också in handgripligen och hindrar ondskan. Varför han väljer att göra det ibland och ibland inte är svårt att förstå, men någonstans har han en plan med allt och är expert på att vända något ont till något gott. Den ultimata lösningen blev att sända sin egen son Jesus till jorden och låta honom dö för oss alla. Han tog på sig all ondska och smärta och genom att tro på honom kan man bli fri från allt det.  Alla drabbas vi av vår egen och Djävulens ondska på jorden, men med Jesus i sitt hjärta får man hjälp att ta sig igenom allt sånt. Det finns alltid en famn att kasta sig i. Och all ondska ska slutligen besegras och vi människor får chansen till ett evigt liv utan smärta och lidande. Redan då Jesus uppstod från de döda besegrades ondskan, men den lever kvar i dödsryckningar till den dagen då Jesus kommer tillbaka.


En flicka från Bosnien fick en gång en fråga av en nyhetsreporter. Han frågade: "Hela din ungdom har spolierats av kriget. Du har sett människor som dödat, du har sett människor dö. Hur kan du fortsätta att tro på en god och kärleksfull Gud efter allt ont du upplevt?" Hon verkade märkbart förvånad och svarade med tre motfrågor: "Tror du att det är Gud som har krigat i Bosnien? Och hur tror du vi skulle orkat alla dessa svåra år av lidande, sorg och skräck om inte Gud gett oss kraften? Och hur inbillar du dig att vi skulle våga tro på framtiden - en framtid där bosnier, serber och kroater lever tillsammans - om inte Gud är med oss?


Det är inte i våra lättaste stunder då allt flyter på och vi lever i vår lyx som vi sträcker oss efter Gud. Det är i våra svåraste stunder som han bär oss.


homofrågan - ett myller av tolkningar

I dagarna har rättegången mot Åke Green avslutats och den ständigt aktuella homofrågan har återigen tagits upp. Denna fråga ska jag nu ge mig in i med risk för halshuggniing från alla läger :-) Detta är min tolkning:

Bibelns böcker, profetior, predikningar ja allt utom Jesu egna ord är skrivet och beskrivet av människor. Även om Gud påverkat dem och även om Guds ord framkommer präglas allt av de människor som talar och skriver och den tid och kultur de lever i. Ur ljuset av Jesus och Nya Testamentet kan man ändå se Guds nåd och kärlek lysa igenom i GT trots krig, lagar och mansdominans. GT innehåller också en hel del förutsägelser av Jesu död och uppståndelse. Jag tror också att många av berättelserna är symboliska (t.ex. skapelseberättelsen Adam och Eva i 1:a Mosebok, är mänskligheten) och har upptäckt att det går att lära sig och få ut något av allt. Gud har satt spår i det. Viktigt att poängtera är att Jesus genom att dö på korset gav hela GT en ny innebörd. Jesus förlåtelse och kärlek står över alla andra bud (joh 13: 34). 

Alla som läser någonting tolkar det. Kristendomen är en tro och bygger i mångt och mycket på känslor, bön och upplevelse av Jesus, men någon form av rättesnöre och handbok måste vi ju ha och därför finns Bibeln. Men oavsett om man kallar sig bokstavstroende, ateist eller fundamentalist så tolkar vi det vi läser. När det gäller Jesus kärleksbudskap och grunderna i vår tro är vi många, många som är överens men det finns alltid och kommer alltid finnas frågor där vi tvistar. Det gjorde redan de första kristna.

En tvistefråga är kvinnornas plats i församlingen. När Paulus startade upp kristna församlingar för första gången lät han kvinnorna vara med som församlingsmedlemmar. Detta var mycket kontroversiellt då kvinnorna inte kunnat delta i religionen på det sättet tidigare. Detta ledde naturligtvis till debatt och när kvinnorna fick vara med var de troligen inte sena att också diskutera frågor. Paulus påpekar då att Gud inte är oordningens Gud och menar att kvinnan ska tiga vid sammankomsterna. Man kan se detta enda ställee som ett tecken på att kvinnor inte får tala i kyrkan, man kan också se det som att de inte skulle få det i den här församlingen eller att Paulus bara ville ha ordning. Jag tror att det är en kombination av det senare och att det gällde att ta ett steg i taget. Att kvinnorna överhuvudtaget fick vara med var ett stort steg och Paulus talar om kvinnan och mannen som jämlikar senare i samma Korinthiebrev och i andra brev. Mitt tips när det gäller detta och alla andra bibelställen är att gå tillbaka till Jesus och hans budskap. vad gjorde Jesus? Jo han visade sig efter uppståndelsen först för en kvinna (Maria från Magdala) och gav henne i uppgift att tala om för de andra vad som hänt. En kvinna var alltså först med att sprida det glada budskapet. För mig är saken klar.

Så till homosexfrågan. Fördömer Bibeln homosexualitet? Jag menar att den inte gör det. När det gäller Sodom & Gomorra så verkar folket där alldeles galna. De våldtar varandra och har orgier på alla håll och kanter. det handlar inte om homosexualitet. Det handlar om ren och skär otukt (se bara på männen som vill våldta Lots gäster 1 Mos 19:5). Att män inte ska ligga med varandra (om lesbisk sex står det ingenting) återkommer på ett par ställen till i Moseböckerna och i olika sammanhang där folks otukt behandlas. Problemet med homosexfrågan ligger inte i GT, som har många hårda lagar och regler präglade av sin tid, där vi kan lära oss ett och annat men där vi måste läsa kontextuellt och koppla samman det med budskapet i NT. Jag tror att en del "homosexuella" handlingar fördöms i GT men inte homosexualiteten och Guds nåd och kärlek (som ju inte var annorlunda då än efter Jesu ankomst) skiner oftast igenom. Problemet ligger väl snarare i att frågan också tas upp i NT. Paulus som tagit till sig och förklarat Jesu budskap talar också om att män inte ska ligga med varandra. Eller gör han det? Paulus använder olika grekiska uttryck här och säger inte rakt av män som ligger med män. De uttryck för män som används är malakoi och arsenokoites. Båda uttrycken är inte vanliga uttryck för man. Malakoi stod antagligen för män som hade en moralisk slapphet och Arsenokoities menar många exegeter står för manlig prostituerad eller glädjegosse (något som Åke Green uppfattat). Åtskillig forskning har visat att det i Romarriket (och i synnerhet i Korinth) fanns en tradition där män i en sorts maktspel skulle ligga med småpojkar. Detta ansågs som någonting fint. Det är det Paulus fördömer. Pedofilism, att använda sex i maktsyften. Jag tror inte bibeln fördömer två människor som älskar varandra och vill leva ihop. Det finns enligt mig inga tecken på det.

Däremot finns det inget äktenskap instiftat för homosexuella. Det enda äktenskap Bibeln talar om är äktenskapet mellan man och kvinna där ingen klarar sig utan den andra. I skapelsen talas det också om att vi skapades till man och kvinna. Vi förökar oss genom att en kvinna och en man ligger med varandra. det verkar som att det fanns en tanke, men att den tanken skulle utesluta homosexuella och att en person som känner en dragning till det egna könet skulle vara dömd på något sätt ser jag inga som helst tecken på. Däremot går det inte att tvinga kyrkan till att instifta ett äktenskap som inte finns i Bibeln. Någon form av välsignelseakt är väl den bästa lösningen. Gud vill att människor ska älska varandra och äkta kärlek oberoende av kön välsignar han. Det tror jag. Och det är aldrig fel att be för någon annan. Kanske vore det också bäst att kyrkan förlorade sin vigslorätt så att bara de som verkligen vill gifter sig i kyrkan och så att varje kyrka själva kan bestämma hur de vill göra i frågan, som ju tydligt är svår. 

Nummer ett i detta sammanhang är iaf att Gud älskar alla människor oavsett kön, ras, sexuell läggning o.s.v. Alla är vi syndare och beroende av Guds nåd och den enda som har rätt att döma det är Jesus (Gud). Vi människor får tala om vad vi tror är rätt och sant (Jesus är sanningen), men vi har ingen rätt att döma. "Döm inte så blir ni inte dömda" (Matt 7:1)! 



Läser man bara bibelställen rakt av utan att sätta in dem i sammanhang och utan att tolka dem ur ljuset av Jesus budskap kan man få fram nästan vad som helst och Bibeln blir då också full av motsägelser.  Jag menar titta på nedanstående exempel från moseböckerna:

 - I 3:e Mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar så länge de är köpta från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta bara gäller mexikaner och inte kanadensare. Här behöver jag hjälp. Får jag äga kanadensare?

- Jag har en granne som insisterar på att han ska arbeta på sabbaten. 2:a moseboken 35:2 är helt på det klara med att han måste dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

- En av mina vänner menar att även om det är en styggelse att äta skaldjur (3:e moseboken 11:10), så är homosexualitet värre. Jag håller inte med. Vem av oss har rätt?

- Min morbror har en gård. Han syndar mot 3:e moseboken 19:19 eftersom han planterar olika grödor på samma jord. Hans fru är inte mycket bättre eftersom hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen en blandning av bomull och polyester). Han har också den fula ovanan att svära mycket. Är det verkligen helt nödvändigt att vi samlar HELA byn bara för att stena dem ( 3:e moseboken 24:10-16)? Är det inte lika lätt att bränna  dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e moseboken 20:14)?

Människan och dess kulturer har verkligen präglat dessa bibelställen (och Gud har felaktigt utpekats som en blodtörstig Gud som vill straffa oss), men liksom när Paulus talar om att män inte bör ha långt hår o.s.v. går det att läsa dessa ställen ur ljuset av Jesus (detta måste vara ens tolkningsmall, tillsammans med bön och tro) och ändå få ut något av dem. Kanske handlar det om att leva i tro, ta vara på vilodagen och någon gång koncentrera sig på Gud och inte på allt annat o.s.v. När det i GT står om kläder kan det idag för oss betyda att vi inte ska snacka skit bakom varandras ryggar. Det ger idag en falsk bild av oss och gör oss till dåliga representanter för det glada budskapet. Jesus ger sådana här lagställen helt nya innebörder. Ibland gör han tydliga markeringar mot människans tolkning av buden. Öga för öga och tand för tand, blir istället älska dina fiender och vänd andra kinden till (bl.a. Matt 5). Jesus förklarar att det är tro som gäller och Paulus spinner vidare på det. Han talar t.o.m. om att vi inte ska bekymra oss så mycket om vad vi stoppar i oss (i förhållande till alla matregler som judarna hade t.ex. det om skaldjur). Det är vad vi gör, tänker och säger som är viktigt. Allt är tillåtet så länge det inte tar makten över dig (1 Kor).


Slutligen vill jag bara påpeka att jag absolut inte vill att Åke Green ska bli fälld. Han måste ju ha rätt att tolka Bibeln på sitt sätt och att vara dum eller ha dålig källkritik borde inte kunna leda till fängelsestraff. I så fall blir det svårt att dra gränsen för vad man får och inte får säga och ingen kommer längre våga debattera någonting i Sverige. Åke Green använde sig av mindre lyckade formuleringar (cancersvulst) och drog konstiga slutsatser i sin predikan (homosexuella och AIDS), men han har rätt att tro så. Så länge han inte uppmanar till hets mot homosexuella. Det gjorde han inte, han sa att vi ska älska de här människorna eftersom Gud hatar synd, men inte syndaren. Stefan Swärd påpekar i en bra artikel i aftonbladet att det är bara Nordkorea och Saudiarabien som har sådana inskränkande lagar mot religionsfriheten. Swärd påpekar också att om det varit en Imam så hade de som anklagat honom lidit av islamofobi, men när en pastor eller präst säger något tokigt är det alltid helt ok att kritisera. Det är nästan inne och populärt att klanka ner på kristendomen. För det är ju "vår" egen religion. Vi i Sverige har varit kända för en fri och öppen debatt särskilt när det gäller sex, ska vi nu bura in folk som inte tycker som andra?

Bästa banden

Som en bloggvän kom fram till är detta otroligt svårt och man ändrar sig hela tiden. Men så här känns det just nu:

1.  Sigur Rós    (efter senaste skivan stod det klart att de har allt, vackra melodier, ös och fina texter)
2.  Mogwai    (de hittar en snygg grej och sedan bygger de allt på den, underbart)
3.  Kent    (det går inte att komma ifrån att de gjort så sjukt många bra låtar)
4.  Selfmindead    (bandet existerade inte länge, men gjorde den rockigaste musiken någonsin)
5.  Smashing Pumpkins    (har ett så skönt sound, och det kryllar av melodier)
6.  Mew    (falsettsång, när den är som allra bäst, intelligent pop)
7.  this beautiful mess    (har kanske gjort världens bästa låt; all the time in the world)
8.  U2    (kanske för lågt på listan, poplegender, with or without you en konkurrent till ovanstående) 
9.  Blindside    (Sjunker för varje skiva, det gamla materialet är oslagbart)
10.the Beatles    (kan inte göra en lista utan dem, de skapade förutsättningar för alla band från 1-9) 

Närmast listan: Foo Fighters (är ju sjukt bra, men senaste skivan är så grymt tråkig och konkurrensen är hård)

Bubblare:
R.E.M., Bo Kaspers orkester, Stryper

Ändringar

Har gjort en del uppdateringar av gamla inlägg, för dem som är intresserade (finns kanske 2-3):-)


Ordinerat ordande (ej rekommenderad läsning för folk med humor)

Jag har verkligen ett brinnande intresse för låga skämt. Det brinner för övrigt i knutarna om man är tänd på en löparstjärna för de har verkligen eld i baken och är svåra att hinna ikapp. Jag hade en gammal flamma som hela tiden sprang ifrån mig, men efter ett tag gick det upp ett ljus för mig! Ryktet om mig och min dåliga flamländska hade förstås gått som en löpeld. Dessutom gillade hon nog inte min släckt. Det kändes som vår passion slocknade där, gnistan försvann och det blev aldrig lysande och varmt igen. Tillslut ville jag nästan sparka henne i brasan.     

Ibland funderar man lite:

Visar t.ex. en onykter fotbollsspelare sin fulla kapacitet?

Kan man kalla ett gäng vackra negresser för bruna bönor?

Fy fåglarna vad mycket flax folk har numera. En kompis som spelar golf slog både en eagle, en birdie och en albatross. Och detta kvittrade han förstås glatt om sedan. Man förstår förstås att han och hans caddie var Glada, men även om jag inte vill picka på dem så får man ju säga att den kråksången tröttnade man snart på. Det var t.o.m. så att jag sa åt dem att hålla näbben, fast jag häck(l)ade dem inte. Jag gick och slog en drill istället. Folk är ju så egoistiska numera också. De ska ta och ska ta istället för att dela med sig. Man mås-te ju förtjäna pengarna (örn the money) och inte vara värsta asgamen. Äter gamar inte örngott förresten eller är jag dun i huvudet? Jag lade ut lite till dem, men de blev våldsamma, värsta hönsgården, så jag fick hålla dem på avstånd med ett hackspett. Man får akta sig bara så att man inte (v)råkar komma för nära. Det får man lärka sig den hårda vägen. Min kompis Bo fink ännu mer stryk än jag och blev galen och tuppade av. Sedan försvan gamarna i en trast. Jag känder mig helt tom i huvudet efteråt, urholkad liksom. Men jag tror jag flugsnappade upp ett och annat på tupplevelsen och man vill ju inte göra en höna av en fjäder, så farligt var det ju inte.

Nej nu börjar denna text bli kattastrofalt dålig, så är det väl snart dags att jag tiger. Det börjar bli väldigt djuriskt här. det är nästan så man funderar på om det ligger någon hund begraven eller om jag har en räv bakom örat. Men det är något annat oxe, något buffligt över det hela. Jag har inget sting i texten och den har en massa dåliga bi-satser. Jag ville aldrig bi son, men det har jag blivit. Det är i.o.f.s. en fluga (ni vet sånt som folk svansar efter) nu att skriva dåligt, men detta är verkligen dagens kalkon. Jag borde ge ting till folk istället för att skriva sådant här svindåligt skräp. Jag måste äta nu. Jag är hungrig som en varg men kanin te äta som en häst. Har ingen mat kvar dock så jag får väl get mig till tåls. Får man mat så får en ju tacka och bocka. Nej det är hemskt vad jag mal på siken smörja jag b-älgar ur mig. Det blir ju nästan löjaligt. Det rockar ju inte alls. Jag får sluta åsnarast.    

Nej nu måste jag hålla tysk. Holl andan Daniel (viet namn är Daniel), för nu gör du det där i tal igen, eller kanske i skrift då. Jag är ute på tunn is igen och jag vill ind igeni värmen och inte vara ute bland allt pack i stan. Sådana borde flytta ut på landet allt land är ju inte smutsigt det finns fin-land. Bönderna där arbetar till musik, de har t.ex. brass i lien. Det kanske låter lite trumpet, men det är bra om man inte vill spela andra fiol utan vara bäst i jobbet. Katten blev ju sur av lien förr, men nu när det spelades brass såg jag att den spann igen. Det är skönt när landet kan bli ett lett land, när det po len svenska costar rica mer att bo i stan. Det är balt på landet. Man kan ha en tall inne om man vill och pigorna niger när man kommer förbi. Nu säger ni riga kanske: Vad vill ni us egentligen? Vi klarar ju oss på vintern när snön faller och ni bor i ett enda skottland. Oman ser det så så är det kanske bättre för yemene man att bo med turkmän i stan, men jag stannar. 


Kristen musik

Begreppet "kristen musik" är ett av de mest märkliga begrepp som jag vet. Musik kan väl bara vara musik eller? Tydligen är det i Sverige viktigt att göra en uppdelning mellan den musik som spelas av "vanligt folk" (satanister, new age:are, rasister o.s.v. räknas in här) och de som sjunger om Gud. Mycket beror väl på att många känner sig provocerade av musik som verkligen uppmanar folk till att ändra på sina liv och börja tro på Jesus o.s.v. en annan anledning är nog att det finns så mycket simpel popmusik och snabbproducerade (och inte särskilt nyskapande) skivor på den "kristna"¨scenen. Men det gäller ju även den tidiga punken, för att inte tala om alla fame factory- och idolutgivningar. Oavsett hur bra eller dålig musik man spelar så spelar man väl rock om man spelar rock? 

Texten är en del av musiken och det påverkar i många fall vad man tycker om en artist. Jag har dock alltid valt musiken i första hand. Sedan kan man ju också mer eller mindre uppskatta poetiska texter och ärliga  funderingar om livets svårigheter jämfört med raka (och enligt vissa naiva) budskap. Men det handlar ju mer om smak och i så fall kan man ju ha hur många indelningar som helst: punkmusik med lätt politiska texter, amerikansk hip-hop utan sexsyftningar i texterna (en väldigt liten kategori), brittpop med texter om kärlek till 16-åriga tjejer o.s.v.

Märkligt nog finns det ju artister som faktiskt sjunger om Gud och sin tro utan att hamna i facket "kristen" musik. I USA finns det en uppsjö (Mary Mary, P.O.D., Creed o.s.v. Särkert varannan artist talar om att de tror på Gud någon gång därborta), men de förekommer även i Sverige (Blindside t.ex.). U2 är ett band med mycket ärliga och spännande texter och visst får de kritik för att vara för politiska eller religiösa ibland, men de hamnar aldrig i något fack. De är ett bra pop-band! 

Många "kristna" artister klagar över det faktum att det är så svårt att komma ut i världen och spela och bli större, då det finns så mycket fördomar mot "kristen" musik. Det vore ju synd om det var så och i undantagsfall kan det väl stämma, då det naturligtvis finns riktigt bra musik även på den kristna scenen. Men hela grejen är ju att det finns en "kristen" musiscen och den är till stor del skapad och upprätthållen av dem (oss) själva.     



Som kristen och musiker får man ofta höra: "Du spelar väl i ett kristet band?" Det är inte alls lika ofta man hör någon tala om kristna bilreparartörer, kristna cyklister eller kristna professorer. För alla dem så är det ok att ha en personlig tro utan att de måste profilera sig som kristna i sitt yrke och använda yrket bara för att berätta det glada budskapet. Inte ens en konstnär får särskilt ofta höra att han eller hon borde måla Jesus som uppstår från graven istället för en vacker blomsteräng. Men är man musiker så verkar kraven vara helt andra.

Nu är det ju förstås så att det ligger i själva musikyrkets konstnärliga grund att förmedla något budskap och det är inte lika tydligt för en cyklist. Om man ser budskapet som musikkonstens kärna så är det kanske inte så konstigt att det finns musik som kallas kristen.

Jag är av den uppfattningen att alla har fått en gåva av Gud, en gåva som man inte ska kasta bort (sin talent) utan använda, men det finns många sätt att använda den på. En snickare, som är jätteduktig, måste inte göra skyltar som det står "Jesus älskar dig" på hela tiden utan kan lika gärna bygga trappräcken och i sig själv vara en kristen förebild och medmänniska bland sina arbetskollegor. Dessutom är jag inte säker på att de där Jesusskyltarna alltid är bästa vägen för att nå nya själar. Ett nära samtal med en vän om de djupa frågorna efter många år av förtroende kan också bära rik frukt. Många människor blir bara provocerade och skrämda av direkta budskap och uppmaningar och vår uppgift kan ju knappast vara att pressa in tro hos folk. Den typen av mission har redan skett i alltför stor utsträckning.

Vi har som sagt fått olika gåvor och också olika uppgifter tror jag. Det finns säkerligen band som fått i uppgift att ge tydliga vittnesbörd från scenen och turnéra runt i kyrkliga sammanhang för att inspirera ungdomar. Men jag tror också det finns band som fått i uppgift att spela på rökiga rockklubbar bland "vanligt" folk. Det handlar inte om att gömma sin tro (det vore ju fånigt). Det handlar om att göra den musik man tycker om och står för på ett ärligt sätt och med texter man tycker är vackra. Man måste ju kunna göra låtar om skogen och ändå kunna vara kristen eller? Om man är musiker i ett populärt pop-band rör man sig i kretsar som många andra kristna kanske aldrig når. Jag tror det är oerhört viktigt med en kristen medmänniska där och det kan lika gärna var den musikerns uppgift som att han eller hon ska predika med sina texter.

Jag tror att Gud har gett oss gåvan att kunna spela musik och precis som med allt annat så kan man bruka eller missbruka den gåvan, men det finns inte rock och kristen rock. Det finns bara rock. När man bestämmer sig för att det finns kristen musik så hamnar man tyvärr bara i den grop som vi kristna så ofta faller i; dömandets djupa brunn. Vem är kristen? Vad är kriterierna? Är de tillräckligt kristna för att komma och spela? Kan de verkligen vara kristna när de säger så där? Jag tror bara det leder till att vi mister kontakten med världen och skapar en bubbla där vi inte når någon. Att göra otroligt vacker och poetisk musik tycker jag mycket väl kan vara en hyllning till Gud utan att man säger något från scen och jag tror att vissa människor berörs mer av en mystisk text med ett budskap man själv får lyfta fram om man vill.

Slutligen vill jag bara säga att jag gillar massor med band som säger att de spelar "kristen" musik och jag tycker det är fantastiskt härligt med raka budskap ibland, men kanske kan det ibland hindra oss mer än det utvecklar oss. Jag tror att vi behöver artister som är tydliga med sin tro, men jag tror inte vi behöver begreppet "kristen" musik. All musik borde lovsjunga Gud.


Bästa reklamfilmerna

Tänk att man blivit en sådan i-lands- och TV-människa att man kan lista sina favoritreklamer. Så illa ligger det alltså till och här kommer de (jag har säkerligen glömt många bra):

1.  Kaj och Bojje (två måsar som hälsar på varandra)
2.  "Genom stad och land" (tomburks-aid)
3.  legobyggen (kändisars byggen i grym legoreklam)
4.  Iprem (en klassiker)
5.  ICA-reklamen (konceptet med sit-com)
6.  Glatt och ledset barn (MCDonaldsskylt utanför fönstret)
7.  Pantamera (sydamerikanska toner)
8.  "häpp" (enda replik i Roy Anderssons briljanta ölreklam)
9.  Nisse från manpower (Men bara de med Robert Gustafsson)
10."Det här är ingen riktig post" (Det som var så bra med den reklamen var att de verkligen erkände hur dålig posten blev)


Bubblare som bara är rolig just nu är: "katten och kon premieobligation"