letters from a concerned follower
Jag har varit hemma i Småland i tre dagar nu och jobbat på min gamla lågomellanstadieskola. egentligen har jag inte varit där på riktigt sedan jag gick ut sexan för en sisådär 15 år sedan. Det var dock inte något nytt och intressant som mötte mig i form av nymoderniteter, ombyggnationer och främlingar, oh nej! Det var samma gamla skola, samma gamla salar och samma gamla lärare.
Det satt konst på väggarna som suttit där sedan skolan byggdes och det var svarta tavlan som gällde i alla klassrumm. En annan sak som jag undrar är om någon någonsin använd de där uppstoppade djuren som stått där i alla år?
I och med att det kändes som världen stått still i femton år så sköljdes man över av gamla minnen. Först var det mest roliga minnen om små kul incidenter och om lärare, men efter ett tag kom oundvikligen alla minnen från mobbningstiden fram på näthinnan. jag var tillbaka på skolan där stora delar av mitt jag skapades. Jag var tillbaka på skolan där min cykelhjälm sällan fick hänga i fred utan var full av stickor, vatten eller smuts när jag kom ut. Jag var tillbaka på skolan där en dag med snö innebar genomblöta kläder, frusna händer, snö i munnen och en mörbultad kropp. Jag var tillbaka på skolan där jag blev bränd av en tändare på halsen och där jag aldrig kunde gå förbi någon av de äldre killarna utan att få höra någon kommentar i stil med "Här kommer Jesus" eller "tönt".
Det var bara äldre killar som mobbade mig, vilket gjorde att det sakta men säkert blev bättre och i sexan var det över eftersom ingen längre gick kvar på skolan. Visserligen gick jag och matsola i en av tidernas värsta problemklasser som trots psykologhjälp nästan knäckte vår fröken (en del av bråkstakarna har sedan gått vidare till tuffa liv med kriminalitet och fängelse). det var helt enkelt en otrolig samling av tuffa uppväxter och busungar i allmänhet. Men i klassen hade jag alltid vänner och där var olika personer mobbade olika perioder så det gick bra:-) Matsola och jag höll ihop under hela den tuffa perioden och det var nog ganska viktig för oss båda. Precis som Jonas Gardell hade vi också hand om klassens timma allt som oftast med egna galenskaparnashower som följd. En gång körde vi t.o.m. en egen melodifestival.
Men....vilken seger det var att komma tillbaka. Jag var tillbaka som lärare och före detta rockartist och fick ha hand om underbara små söta barn. Det gick jättebra och det var grymt kul att träffa alla gamla lärare som alla ville prata på och höra om mitt jobb, min fästmö o.s.v. Jag var tillbaka med ett starkare självförtroende. Jag var tillbaka som en förlovad kille full av livsglädje. på något sätt kändes det som den slutgiltiga segern över mina inre och yttre monster!
Vilken nyanställning det måste varit på 60-talet och så speciellt med skolor fulla av nya unga lärare. Samma generationsväxling är på gång att ske nu när alla efterkrigsbarnen börjar gå i pension.
Jag såg dokumentärfilmen vikarien igår. Den var fantastisk. Vilken underbar bild av invandrare och deras fantastiska bidrag till Sverige och vilken bra bild av lärarnas kamp. Jag hade högt ställda förväntningar på filmen och blev ändå positivt överraskad. Det är därför jag vågar ge er förväntningar på den innan ni sett den (förslagsvis hemma hos oss någon kväll). :-)
Pandora.com regerar när man är ensam hemma.
Det är ganska ensamt i ett stort hus, tur att man har sportnördargrannar! :-)
Jag har ändrat mig om Mozart. Han är ganska bra faktiskt. Hans mer meditativa stycken är sköna och har en makalös effekt på eleverna. Vill dock meddela att plakka plakka funkade utmärkt som avslappare åt barnen också! :-)
Idag visade jag en bild av Stina på begäran av några elever och alla tyckte hon var så söt. Det var ju trevligt, men några av tjejerna gick så långt att de menade att hon var FÖR söt för mig. Jag var helt enkelt inte tillräckligt snygg för att vara ihop med Stina. De snälla albanska tjejerna tyckte dock att vi passade bra ihop. Jag får lita på dem:-)
hahahaha. sannerligen barn med god smak! :)
men vad är egentligen en fästmö? och varför stavas spottlov med r?
för övrigt är det konstigt att jag ser först nu att du uppdaterat bloggen, då jag kollade igår kväll seeeent å då möttes jag bara av den röda hjälten. blogg.se är konstigt.
barn är ju underbara!
Du måste vara snäll mot oss Stina, vi kan ju inte hjälpa att vi kommer från Småland. (Som min systerson som hävdade att det var felstavat på locket till Barn-yatzyt. Det ska visst inte finnas något R i Barn:))
banyatzy låter iofs ganska spännande. man spelar yatzy på nån slags bana.. lite som bangolf, fast tärningar. :) kanske vi ska prova nån gång? :)
Det beror kanske bara på min dåliga fantasi, men jag kan inte riktigt föreställa mig hur banyatzy skulle gå till. Vad skulle man ha för nytta av banan? Men visst är jag med på att testa det, om det nu skulle bli aktuellt:) Det kan ju inte gå sämre för mig än vad bangolfen brukar gå:)
mm, barn kan vara underbara. när dom inte mobbas. skönt att man kan ta sig ur skiten till slut iaf! jag är stolt över din seger och hoppas att monstren aldrig mer ska komma tillbaka.
Tack snygging! :-)
Vi får uppfinna ett eget banyatzy! Det har varit skönt att jobba ett par dagar på en skola där barnen pratar småländska ett tag. De flesta betydligt grövre än jag. De frågade ju som sagt varför sportlov stavades med r:-) En kille sa att han hade spottat hela lovet:-)
Barn är som sagt underbara.
vilken skön seger!
hemma säger de ju alltid att de har spottat på lovet ju. det är ju absolut inget konstigt med det ju=)
stina är absolut jättesöt, o ni är supersöta ihop.
jag säger ju det mozart är grym! du kommer bara gilla honom mer o mer. tro mig. har du lyssnat på requiem?
Tack, jag tycker också vi passar ihop:-)
När det gäller småländskan så är jag helt med, men när vi säger bergsklättrare låter det lite dumt;-)
Tycker fortfarande att det finns många som är bättre än Mozart, men en del riktigt fina grejer har han helt klart gjort.