Have you ever seen the rain?
För det första måste jag säga att det är toppen med radio och Christer i P3 regerar! Jag lyssnar för lite på radio resten av året. Det är kanon!
Det andra fenomenet som kommer fram varje sommar är min dialekt. Den är ju framme hela året säger du. Javisst, men ni ska höra mig på sommaren. Veckor av jobb på schööögåån (kyrkogården) sätter sina spår. När jag dessutom deltar i diverse aktiviteter (vilket jag gjort den här veckan) blir jag präglad ännu värre. Igår var jag med på ett melodikryss (och vann kan man ödmjukt tillägga:-) och i måndags var jag på berättarkväll. Det var berättelser från bygden som gällde och bl.a. "Mats på Höjden" lät sin stämma ljuda i församlingen. Tyvärr visade det sig att det inte var så mycket historia och anekdoter utan gränsade snarare till buskis (bondkomik som man säger), men jag fick iaf lära mig ett par intressanta saker:
* Man ska inte lägga sju sorters blommor under huvudkudden på midsommar utan nio (och dessutom nio blommor av varje sort), om man vill drömma om sin tillkommande.
* Dessa blomsorter heter alla något med Maria
* ett annat bra sätt att se sin tillkommande är att sätta sig i en fyrkorsning (där det passerat brud- och begravningsfölje under året) vid midnatt. Den första som då kommer ska man gifta sig med, så det blir någon i bygden.
* slutligen kan man också lägga en hög med jord under kudden. Denna jord är den jord som ens högra fot står på då man hör en gök. Man måste alltså höra göken för att få göka. Kan kallas gökjord.
Nu skiner faktiskt solen ute. Yeah!
En vän bloggade för ett tag sedan en del om dopet och om man ska låta döpa sina barn och det har funnits i mina tankar sedan dess. Dessutom läste frugan en artikel där en pingstvän menade att man absolut inte borde ta in folk som är barndöpta i församlingarna. Vad innebär egentligen dopet?
Är det en farlig, magisk ritual som tvingar in folk i en galen sekt? Är det ett sätt att få sitt namn? Är det en gammal kulturtradition som bara hänger kvar? Är det en symbolisk handling som visar att man valt att leva i tro?
Jag tror nog inte att det i gunden är någon av de sakerna. Framförallt inte det där med namnet. En gång i tiden hade kyrkan stor makt i Sverige och då hade man också namngivningsrätt. Men detta är enormt länge sedan och idag namnges de allara flesta innan de döps och ingen får sitt namn av prästen. Man säger inte "jag döper dig till Bo-Allan" utan "Jag döper dig Bo-Allan" (om man nu heter så). Hur skulle det annars funka med vuxendop? Tänk om de inte fick sitt namn förrän de döptes i 93-års ålder. Att heta "lillan" eller "hon där" eller nåt sånt ända till dess låter jobbigt. därför är det heltokigt att säga att man döpt sin hund till Algot eller döpt sin båt osv. Självklart har man inte döpt hunden och därför är det inte heller särskilt logiskt med namnkalas istället för dop. Ett namnkalas kan man ju ha ändå. Det låter trevligt, men någon motsvarighet till dopet är det knappast.
Så vad är det då? En magisk ritual så automatiskt gör någon kristen tror jag inte heller att det är. Därför tycker jag inte att någon behöver känna sig besudlad eller kränkt om de blivit döpta som barn och nu är ateister. Visst kanske det hade varit skönt om ni fått välja det själva, men ni har ju inte blivit förstörda på något sätt. man måste ändå välja själv varje dag om man vill leva i tro eller inte, oavsett om man är döpt eller ej.
På många sätt är dopet en gammal kulturtradition som hänger i. Få saker har en djupare historia och folk har döpts i 2000 år. I Sverige döps många av kulturella skäl, för att det är vackert och traditionellt. Jag tycker inte detta är fel på något sätt, men tycker ändå att man kan tänka igenom lite vad man vill med ett dop. Jag har hört flera historier om folk som kommit tillbaka till sina dop vid sen ålder och då var det verkligen inte onödigt att de döptes en gång i tiden.
Men framförallt tror jag att dopet är något mer, något riktigt stort. Jag tror att dopet är en gåva från Gud; En nådehandling. Precis som i nattvarden får man i dopet ta emot Gud och han ger frikostigt av sig själv. Dopet är ett välkomnande in i livet nära Gud. I mångt och mycket är det en symbolhandling för att få en handfast bekäftelse på att man tillhör Gud (Gud vet att vi människor behöver symboler), men jag tror också att Gud konkret ger av sin nåd.
Att dopet är viktigt är solklart. Jesus själv blev döpt och han säger i "missionsbefallningen" att alla som blir lärljungar ska döpas. I Bibeln döper sig alla så fort de kommer till tro. Hela familjer döps och det verkar inte vara så mycket att fundera på. Ska man tillhöra Kristus ska man vara döpt. Därför tycker jag inte att det spelar någon roll när man döps. Alla dop i Jesu namn är en fantastisk händelse då man bara får ta emot. I dagens samhälle där så mycket handlar om prestationer är det fantastiskt att det kan få finnas saker som bara handlar om att ta emot. Det är alltås inte jag som döper mig utan Gud.
Dopet är som sagt viktigt, annars skulle inte Jesus ha instiftat det, men en intressant sak är att att det bara är när han döps och i missionsbefallningen som dopet dyker upp i evangelierna. vad som däremot dyker upp massor med gånger är tron. Kristendomen handlar alltså framförallt om tro. Mitt favoritavsnitt i Bibeln är sekvensen då en av rövarna på korsen bredvid Jesus ångrar sig och säger: "Tänk på mig när du kommer till ditt rike". Jesus svarar då: "Sannerligen (ett ord han använda flitigt), redan idag ska du vara med mig i paradiset". Den där rövaren behövde inte bli döpt, han behövde inte bygga ett sjukhus eller frälsa en vän, han behövde inte göra något annat än att tro. Jag säger alltså inte att att det inte finns en hel massa viktiga saker. Som kristen bör man försöka hjälpa de svaga och fattiga, läsa Bibeln, be o.s.v. Jesus säger att budet över alla bud är att vi ska älska varandra (t.o.m. våra fiender), MEN i slutändan handlar allt om tro.
En annan bra sak är att det är fredag imorgon. Då kommer Stina. Då kan man glömma regn och att blåvitt förlorade. Man kanske skulle raka sig....
intressant som alltid (förutom när du skriver om spott, alltså sport) och jag håller med dig. imorrn kommer jag och lär dig prata vanligare igen. :)
men idag var det icke mycket sport inte=), men intressant ändå.
Uppdatera mera!
Nu ska jag va anti, sånt gillar jag.
Hörru din gamle liberaltok. Menar du att man inte måste va döpt för att vara en kristen och därmed en del av den kristna gemenskapen?
Jooooooooo, det bör man (om det är möjligt, minns rövaren på korset). Den som tror och blir döpt ska bli räddad. Dopet är en gåva som är jätteviktig. Det är ingen rit, men ett sakrament. Det innebär att vi inte gör det som en ritual - dopet kan se ut på många olika sätt - utan som en helig handling där vi lämnar livet som vi hade innan vi mötte jesus för ett nytt liv tillsammans med jesus. Utan dop = gammalt liv. Min rekommendation är att den som vill vara en kristen döper sig om han eller hon känner att man inte har ett giltigt dop.
Angående evangelierna beskrivs där oftast det s k johannesdopet. Först i missionsbefallningen instiftar Jesus det kristna dopet som hänger samman med bekännelse och omvändelse.
Sen finns det mkt att säga om barn- kontra vuxendop. Alldeles alldeles för mycket =)
En sak till: nån som vet var det finns gott om gökar? Tips mottages tacksamt.
När kommer det en uppdatering?
väntar man förgäves på en uppdatering här tro?
Vem vet, kanske finns det bara ett nytt inlägg här en dag! :)
Hallå ja. Simon: Jag funderar bara lite här ovan, men är gärna en liberaltok:-) Jag anser definitivt att dopet är ett viktigt sakrament. Om Jesus instiftar något lär det ju vara av vikt.
Och ni andra. Japp nu ska jag minsann uppdatera.
Om jag ska vara lite hård Simon, så känns det lite som om du bara fastnat fö sista stycket. Om du läser stycket ovanför får du väl en liten uppfattning om hur jag ser på dopet. Tar man lösa delar blir det ju ingen helhet. Precis som i Bibeln;-)