robodan

Inom Islam har Mohammed en enormt hög ställning. Han står näst efter Gud (Allah) och det är svårt för en västerlänning att sätta sig in i vilken enorm provokation det är att göra en nidbild av honom i en tidning. Danska Jyllands-posten har gått över gränsen för vad som är moraliskt försvarbart när de gick ut och publicerade karikatyrer på den profet, som man inom Islam inte ens får avbilda. 

Ändå har reaktionerna varit enormt överdrivna och nu börjar det nästan bli otäckt. När nu flera ambassader brunnit ner känns det väl ändå som att mobben gjort tillräckligt för att markera att danskarna gjort fel. Och det är ju inte precis så att den danska regeringen har en hållning som provokerar mot Islam (de är faktiskt ofta betydligt mer välkomna här än t.ex. kristna och judar där). De har tydligt sagt att de tycker att kränkningar är olyckligt. Jag hoppas att den här saken kan blåsa över snart, så att inte alla oskyldiga danskar (och andra skandinaver också för den delen) inte ska behöva vara rädda för att röra sig i arabvärlden i fortsättningen. Det känns märkligt att man bränner danska flaggor på gatorna och verkligen bygger upp ett hat mot detta lilla oansenliga land.

Det andra man tänker på är hur det kunnat bli så här. Idag blev David Beckham åtalad för att ha vält en paparazzifotograf som legat i bakhåll vid hans hem. Det är tydligen helt ok att smygfota folk och aldrig låta dem vara i fred. Det verkar också vara ok att säga vad man vill om Gud och olika religioner. Kristna har exempelvis accepterat att ofta bli kränkta i media, men samtidigt får inte de själva alltid försvara sig eller göra uttalanden som kan verka kränkande. 

Jag tycker det är skönt att inte kyrkan längre har stor makt. Vi har sett genom historien vad de kan leda till. Människors begär till makt och pengar leder alltid till förtryck och kränkningar. Judar, muslimer och homosexuella har fått erfara det genom åren. Men kristna kan också hamna i minoritet och bli kränkta. Människor som tror på Allah, Mose lag, eller olika ateistiskt/humanistiska ideal har precis lika svårt med pengar och makt. Människor är människor oavsett tro. Sedan är de olika livsåskådningarna olika och det finns massor med människor fyllda av kärlek, men begäret till makt och pengar är något som vi alla delar mer eller mindre någonstans i oss. Idag har Islam samma maktställning i många länder som kyrkan hade här förr. Det är märkligt att vi inte ser det trots vad historien lärt oss. Och vi får inte låta länder som Saudiarabien och Syrien komma undan med sådant här beteende, för då kan vi alltid få ge efter för hot i framtiden och spela efter deras villkor. 

Av någon anledning har vi valt att sätta en del gränser när det gäller vad man får skriva i tidningar o.s.v. Nazistisk propaganda får inte föras fram, skämt om svarta och judar accepteras inte och det börjar även gälla kränkningar av homosexuella. Detta är naturligtvis bra och jag inser även att det är svårt att sätta dessa gränser. Vi vill ju inte få ett Kommunistsovjet, där media är helt styrt. Då är åsiktsfriheten, som vi värnar om, borta, men det känns ändå märkligt att det är ok att kränka vissa men inte andra. Judarna blev utsatta för tidernas mest utstuderade och fruktansvärda utrensningar i.o.m. koncentrationslägren, men nog är det ändå lite märkligt att de ibland (speciellt i ex. USA) verkar helt oberörbara. Säger man något kritiskt så är man antisemitist. I Sverige får ibland muslimer samma ställning. Kristendomen är det dock ofta helt ok att kasta skit på hur som helst.

Det är viktigt att fördomar inte får regera. Många svenskar tror att alla muslimer är terrorister. Lösningen på det problemet är inte att stå på tå när man pratar med muslimer och att alltid ha silkesvantarna på. Vi är så rädda för vad de ska tycka att vi inte ens vågar bevara vår egen tradition. Vi säger att de vill ha det så, utan att fråga dem. Sådant leder bara till misstro och ökad svensk rasism. Hur ska två kulturer kunna förstå varandra om de aldrig får mötas. Integration är en mycket bättre lösning, annars kommer båda sidor bara behålla sina fördomar mot varandra.